Snäckskalslekande ciklider

Artikel av Michael Persson

Evolutionen har pågått i de stora östafrikanska sjöarna under flera miljoner år, under denna tid har cikliderna utvecklats och anpassat sig till de olika livsmiljöerna. En av de mest fascinerande anpassningarna hittar vi bland de snäckskalslekande cikliderna i Tanganyikasjön. Det är substratruvande ciklider som lever vid sand- och dybottnar, en miljö med brist på naturliga lekgrottor och gömställen. Istället finns här ett överflöd av tomma snäckskal från Neothauma tanganyicense som de utnyttjar för sin fortplantning och som skydd för rovfiskar. De har anpassat sig för att erövra denna livsmiljö. Honorna och i många fall även hanarna är tillräckligt små för att få plats i tomma snäckskal, deras bleka färger gör det svårare för rovfiskar att upptäcka dem i den här miljön.

Skal från Neothauma tanganyicense som på vissa håll täcker botten i Tanganykasjön.
Foto: Ad Konings

I Malawisjön lever cikliden Pseudotropheus lanisticola som även den är knuten till snäckskal. Till skillnad från arterna i Tanganyikasjön är detta en munruvande ciklid, men den använder skalen från snäckan Lanistes nyassanus som skydd för rovfiskar och för sina yngel när de släpps efter munruvningen. Till följd av detta har den en kortare ruvningstid än de flesta andra cikliderna i Malawisjön. Därför är snäckskalslevande ciklid en mer passande benämning på denna art.

Populära ciklider

De snäckskalslekande cikliderna från Tanganyikasjön har blivit mycket populära inom hobbyn trots sin avsaknad av starka färger. Det uppvägs av intressanta beteenden och att de kan hållas i små akvarier, de minsta arterna i akvarier från 50 liter och uppåt. De här faktorerna har starkt bidragit till att de snäckskalslekande cikliderna för många blivit inkörsporten till att testa ciklider. Det är charmiga och lättskötta ciklider som passar både för sig själva i ett mindre akvarium, eller i ett större akvarium tillsammans med andra tanganyikaciklider.

Den snäckskalslevande cikliden Pseudotropheus lanisticola vid ett skal från sötvattenssnäckan Lanistes nyassanus i Malawisjön.
Foto: Ad Konings

Artakvariet

Om man vill hålla snäckskalslekande ciklider i ett mindre akvarium väljer man en av de mindre arterna och håller dem utan sällskap av andra fiskar. Bottenytan viktigare än vattenvolymen så det fungerar bra med ett lägre akvarium. De minsta arterna håller revir som är ungefär 30 x 30 centimeter. Vissa arter är parbildande medan andra är haremsbildande. För de haremsbildande arterna kan man börja med en grupp där fördelningen är 2 – 4 honor per hane. Väljer man en parbildande art utgår man från hur många revir det finns plats för på akvariets bottenyta.

Sällskapsakvariet

Är akvariet lite större så fungerar de snäckskalslekande cikliderna utmärkt tillsammans med de flesta andra tanganyikacikliderna, så länge de inte är för stora och rovgiriga. Man bör också undvika sällskap av andra arter som är bottenlevande. Lämpligt sällskap är arter som blir upp till 10 – 15 centimeter och som håller till i andra delar av akvariet, gärna med mycket färger för att väga upp avsaknaden av klara färger hos de snäckskalslekande arterna. Cyprichromis leptosoma är ett mycket bra sällskap eftersom den håller till i akvariets övre del och dessutom har mycket färg. Andra exempel på lämpligt sällskap är Julidochromis-arter och Neolamprologus leleupi.

Lekakvariet

Vill man odla de här cikliderna i syfte att ta tillvara yngel är ett separat artakvarium utan snäckskal att föredra. Har man stuckit ner håven i ett akvarium med snäckskalslekande ciklider med tillgång till snäckskal så vet man att de genast försvinner in i skalen vid fara. Därför är det en bra idé att använda något substitut för snäckskal om man tänkt sig att odla dem för att ta tillvara yngel. Vinklar till pvc-rör som är proppade i ena änden är ett alternativ. De är enkla att lyfta upp och tömma på fisk. Vad man använder är inte så viktigt så länge det påminner storleksmässigt om snäckskalen och erbjuder en trygg plats för lek och yngelvård.

’Lamprologus’ multifasciatus är en art som fungerar bra i ett litet akvarium.
Foto: Michael Persson

Cyprichromis leptosoma som håller till i akvariets övre delar är ett exempel på lämpligt sällskap till snäckskalslekande ciklider.
Foto: Michael Persson

Snäckskalen

I Tanganyikasjön finns ett flertal olika sötvattenssnäckor, exempelvis Pila ovata, Tiphobia horei och Lavigeria grandi. Den i särklass vanligaste arten och den som oftast används av cikliderna är Neothauma tanganyicense. Skalet från den blir omkring 45 millimeter brett och 60 millimeter högt.

Eftersom det blivit väldigt svårt att få tag på skal av N. tanganyicense används ofta skal från vår inhemska vinbergssnäcka i akvarium. Den har en liknande storlek och bortsett från att det inte är biotopriktigt så är det ett fullgott alternativ. De är dessutom lätta att få tag på eftersom de är tillgängliga i de flesta välsorterade livsmedelsbutikerna. Ibland finns förpackningar med tomma skal, annars finns de nästan alltid i frysdisken med vitlöksmarinerade sniglar. Då får du även nöjet att äta sniglarna innan du använder skalen.

För de större ciklidarterna som egentligen är grottlekande väljs större skal. Skal från olika typer av havssnäckor finns i varierande storlekar och fungerar bra. Snåla inte med snäckskalen, ju fler desto bättre, det ska finnas flera per individ. Vissa arter samlar skalen i högar, andra gräver ner dem så att bara öppningen syns, och en del använder dem bara där de ligger.

Akvariets inredning

Akvariet inreds med ett tjockt lager finkornig sand på botten. Några stenformationer som bildar revirgränser bör finnas, men det är viktigt att det även finns stora öppna sandytor för snäckskalen. Vill man ha ett grönt inslag är Vallisneria som ibland finns i ciklidernas naturliga miljö ett lämpligt växtval. För att förhindra att växterna grävs upp kan man säkra rötterna med skyddande stenar. Man kan också använda epifyter som fästs på stenar, exempelvis Microsorum eller Anubias. Hög vattencirkulation är önskvärt. Använd gärna någon typ av förfilter eftersom det ofta virvlas upp stoft från sanden i vattnet.

Vad gäller vattenparametrar så är det som för alla tanganyikaciklider, ett välbuffrat vatten med pH mellan 7,5 och 9, samt en temperatur mellan 24 och 27 °C. Det är viktigt med regelbundna vattenbyten för att hålla ner nitratnivån och hålla vattnet väl syresatt.

Skal från Neothauma tanganyicense i artikelförfattarens akvarium.
Foto: Michael Persson

Skal från sötvattenssnäckan Tiphobia horei som förekommer naturligt i Tanganyikasjön.
Foto: Magdalena Kwolek-Mirek

Föda

I naturen är den naturliga födan för de här arterna huvudsakligen små kräftdjur, zooplankton och andra små vattenlevande djur. I akvarium är det bra med en varierad kost bestående av räkmix och torrfoder med högt proteininnehåll, samt olika frysfoder som mysis, cyclops och artemia. Levande nykläckt artemia är ett uppskattat foder som ofta triggar till lek.

En artikel om hur du gör din egen räkmix hittar du här.

Cikliderna

Man ska inte luras av deras storlek för de är trots sin storlek tuffa och kan hålla betydligt större arter borta från sitt revir. En del arter drar sig inte heller för att attackera händer som stoppas ner i akvariet, så förvänta dig ett och annat bett när du rengör akvariet. Speciellt ‘Lamprologus’ ocellatus är känd för detta.

Man kan dela in de snäckskalslekande cikliderna i tre grupper;
1. Äkta snäcksalslekare som lever ett liv starkt knutet till snäckskal där leken sker och de söker skydd för rovfiskar. Arterna i denna grupp är småväxta och leker i snäckskal med en diameter omkring 4 – 6 centimeter. Hos några arter är honan betydligt mindre än hanen.

2. Tunnellekande ciklider som i sin naturliga miljö gräver grottor eller tunnlar i bottensedimentet där leken sker och de söker skydd för rovfiskar. Dessa arter accepterar också snäckskal för sin lek, särskilt i akvarium.

3. Grottlekande ciklider som leker i trånga utrymmen som kan bestå av klippskrevor, håligheter bland stenar, eller snäckskal. I akvarium anpassas storleken på snäckskalen efter artens storlek. Vissa större arter kan acceptera snäckskal för sin lek i akvarium men det är inte troligt att de gör det i sin naturliga miljö. Som exempel var det med hjälp av skal från stora havssnäckor man lyckades med de första lekarna av Altolamprologus compressiceps i akvarium.

Artbeskrivningar för cikliderna i de olika grupperna finns i slutet av artikeln.

Var beredd på att vissa arter gräver mycket, eller rättare sagt de kan gräva enormt mycket. De kan totalt förändra utseendet på inredningen om de inte är nöjda med hur du inrett akvariet åt dem. Många arter gräver ner snäckskalen så att bara ingången är synlig, ett sätt att skydda skalen. En del arter gräver mer än andra men räkna med att det kommer att grävas en hel del i akvariet. Generellt kan sägas att de rena snäckskalslekande arterna oftast gräver mer än de grottlekande, men det finns undantag och variationer i båda grupperna.

'Lamprologus' callipterus

Detta är utan tvekan den mest intressanta arten bland de snäckskalslekande cikliderna. Honorna blir omkring 5 centimeter och får plats i snäckskalen, medan hanar kan bli upp till 15 centimeter. I genomsnitt är hanens kroppsstorlek 12 gånger större än honans.

Hanen samlar snäckskal i en stor hög där han har sitt harem med honor. Han drar sig inte för att stjäla skal från andra hanarnas revir (se film nedan), med lite tur får han även med sin någon av grannens honor i skalen. En hane kan ha så mycket som 30 honor i sitt revir. Halvvuxna hanar eller så kallade sneakerhanar smyger sig in i andra hanars revir där de äter yngel och befruktar ägg.

Det finns även en form av dvärghanar som inte blir större än honorna som smyger sig in i andra hanars revir för att befrukta ägg, de kan också gömma sig i skalen. Det blir inga normalstora hanar i kullar befruktade av dvärghanar, utan uteslutande dvärghanar och honor.

Hos ’Lamprologus’ callipterus är den storleksmässiga skilladen mellan könen bland den största man känner till inom hela djurvärlden. På bilden syns hanen till vänster och honan till höger.
Foto: Ad Konings