'Lamprologus' ocellatus
Steindachner, 1909
Etymologi (vad betyder namnet)
Lamprologus sammansatt av grekiskans lampros och lagós som betyder lysande och hare.
Ocellatus från latinets ocellus som betyder ögnliknande fläck.
Handelsnamn och synonymer
Neolamprolagus ocellatus, Julidochromis ocellatus, Lamprologus lestradei, Gul ocellatus.
Storlek
Hanen kan bli upp till 6 centimeter, honan blir oftast inte mer än 3,5-4 centimeter.
Foder
Räkmix, spirulinaflingor och nykläckt artemia. Den naturliga födan består till huvudsak av kräftdjur.
Akvarium
Akvariet för denna ciklid bör inte understiga 60 liter. Akvariet inreds med fin bottensand och rikligt med tomma snäckskal från tex vinbärssniglar som finns att köpa i de flesta livsmedelsaffärerna.
Biotop
Lever på djup mellan 5 och 50 meter, vid sand- och lerbottnar täckta av tomma skal av Neothauma-snäckan. Den är inte lika hårt bunden till sandiga miljöer som de övriga snäkskalslekande cikliderna utan kan också hittas i steniga biotoper.
Lek
Hanens revir består av flera snäckskal som försvaras ihärdigt också mot betydligt större arter. Reviret kan hysa ett antal honor som i sin tur håller mindre revir runt sina utvalda snäckskal.
Honan avger sina ägg inne i snäckskalets spiral. Eftersom hanen oftast är för stor för att ta sig in i snäckskalet sker befruktningen från snäckskalets öppning. Honan hjälper då till att föra fram mjölken till äggen genom fenrörelser. Äggen kläcks efter ca 72 timmar, den normala storleken för en kull är mellan 20-25 yngel. Yngeln är frisimmande först efter ytterligare ca 6 dygn, dock dröjer det länge innan de börjar lämna sitt snäckskal.
Ynglen är könsmogna efter 9-10 månader.
Utbredning
Förekommer runt hela Tanganyikasjön med undantag av delen norr om Nyanza-lac, ett flertal geografiska varianter är kända.
Övrigt
’Lamprologus’ ocellatus är en oerhört livlig och charmfull ciklid som jag verkligen vill rekommendera. Den rör sig mycket runt sina skal och vaktar sitt revir ihärdigt. Sticker du ner armarna för att rengöra akvariet och kommer för nära ett L. ocellatus-revir drar den sig inte för att bita i armarna. Ibland ses den ligga stilla på botten och vila med bukfenorna som stöd.
’Lamprologus’ ocellatus.
Foto: Bjarne Sætrang