Lepidiolamprologus meeli
Poll, 1948
Lepidiolamprologus meeli, hane.
Foto: Michael Persson
Snabbfakta
Grupp: Tanganyikaciklider – Lamprologini-gruppen
Max Storlek: 10 cm
Minsta akvarievolym: 125 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Handelsnamn och synonymer
Lepidiolamprologus meeli beskrevs ursprungligen som Lamprologus meeli av Max Poll år 1948. Den har även varit placerad i släktet Neolamprologus.
Vad namnet betyder
Lepidiolamprologus kombinerar grekiskans ”lepis” eller ”lepidio” (fiskfjäll) och Lamprologs, som är det ursprungliga släktet. Detta refererar till att arterna i detta släkte tidigare ingick i släktet Lamprologus, från vilket de överfördes till detta nya släkte. Anledningen till detta var beslutet att enbart flodlevande ciklider skulle ingå i släktet Lamprologus.
Artepitetet meeli hedrar den belgiska botanikern Ludo van Meel (1908–1990) som deltog i expeditionen till Tanganyikasjön mellan 1946 och 1947 där typmaterialet för den vetenskapliga beskrivningen samlades in.
Utbredning
Arten hittades först i Bay of Katibili vid Tanganyikasjöns centrala kust i Demokratiska Republiken Kongo. Den förekommer också längs hela kusten i hela Tanzania, Burundi och Zambia. Det finns dock osäkerhet kring utbredningen eftersom den ibland kan förväxlas med närbesläktade arter som Lepidiolamprologus hecqui. Typlokalen för arten är Bay of Katibili i Demokratiska Republiken Kongo
Storlek och utseende
Lepidiolamprologus meeli är en liten ciklid med en genomsnittlig längd på cirka 6–7 cm i sin naturliga miljö, i akvarium kan den ibland bli upp till 10 cm. Arten kännetecknas av en slank kropp och relativt stora ögon. Kroppsfärgen är oftast beige eller sandfärgad med mörka fläckar och svaga mörkare markeringar, vilket ger ett effektivt kamouflage mot omgivningen. Det finns inga tydliga könsskillnader i färg, men hanarna är generellt något större än honorna och har mer utdragna fenor.
Foder
I sin naturliga miljö livnär sig Lepidiolamprologus meeli på små ryggradslösa djur som insektslarver och hoppkräftor. Arten söker föda nära substratet, ofta i sand eller bland snäckskal. I akvarium bör den erbjudas en varierad kost med exempelvis räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.
Naturlig miljö
Arten lever i områden med sandbottnar där det finns tomma skal från Neothauma-snäckan. Den lever ofta i grunda vatten med djup mellan 0,5 och 5 meter, men den kan även påträffas på större djup.
Akvarium
Ett akvarium för Lepidiolamprologus meeli bör rymma minst 150 liter för ett par, medan större akvarium på 200–300 liter rekommenderas om den ska hållas i en grupp. Akvariet inreds med ett finkornigt bottensubstrat och rikligt med tomma snäckskal som fungerar som skydd och lekgrottor. Stenformationer kan också användas för att skapa naturliga revirgränser och minska aggressioner.
Lek
Det är en substratruvare som leker i trånga grottor, ofta används tomma snäckskal. Hanarna kan etablera små revir med flera snäckskal, dit de lockar honor för lek. Honan lägger äggen inuti snäckskalet, och efter befruktning vaktar hon skalet medan äggen kläcks. Ynglen förblir nära snäckskalet under de första veckorna och skyddas av honan mot potentiella rovdjur. En typisk kull kan bestå av 10–20 ägg, men antalet kan variera beroende på honans storlek och kondition.
Allmänt
Lepidiolamprologus meeli är en territoriell men relativt fredlig art som fungerar väl i ett akvarium med andra tanganyikaciklider. Den bör dock inte hållas tillsammans med närbesläktade arter, eftersom det finns risk för hybridisering. Arten är anpassningsbar och tålig.
