Stigmatochromis sp. 'pleurospilus mdoka'

Stigmatochromis sp. ’pleurospilus mdoka’ hane vid Mdoka.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Haplochromis-gruppen

Max Storlek: 17 cm

Minsta akvarievolym: 350 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Stigmatochromis sp. ’pleurospilus mdoka’ är ett provisoriskt namn som används i vänten på att arten beskrivs vetenskapligt.

Vad namnet betyder

Stigmatochromis är sammansatt av grekiskans ”stigma” (markering eller fläck) och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Handelsnamnet ’pleurospilus mdoka’ är hämtat från grekiskans ”pleuron” (sida) och ”spilos” (fläck), samt platsen Mdoka där den först hittades. Namnet refererar till den distinkta raden med mörka sidofläckar som löper längs fiskens kropp.

Utbredning

Artens enda kända förekomst är kring Mdoka vid Malawisjöns nordvästra kust.

Storlek och utseende

I sin naturliga livsmiljö blir Stigmatochromis sp. ’pleurospilus mdoka’ cirka 12-13 cm. I akvarium blir de ofta större, upp till 17 cm. Kroppsformen är långsträckt och torpedformad med ett spetsigt huvud och en stor mun. Hanarna är inte bara markant större och kraftigare byggda än honorna, de har också betydligt starkare färger. En dominant hane får en starkt metallisk blå grundton över huvudet och den främre delen av kroppen. Detta kontrasteras av guldgula eller orangefärgade inslag i rygg- och stjärtfenornas kanter, samt de karaktäristiska mörka sidofläckarna.

Honorna är slankare med en betydligt diskretare färgsättning i silvergrått eller bronsfärg, med samma mörka sidofläckar som hanarna. Artens ovanligt stora ögon är en anpassning för att kunna jaga effektivt även i något djupare och mörkare partier bland klipporna. När fisken blir stressad, eller om den känner sig underlägsen, kan den snabbt skifta mönster och visa tydliga, mörka vertikala band över hela kroppen.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Stigmatochromis sp. ’pleurospilus mdoka’ en utpräglad rovfisk och skicklig bakhållsjägare. De uppehåller sig ofta passivt bland stenblocken och väntar tålmodigt på att ett lämpligt byte ska simma förbi, varvid de gör blixtsnabba utfall. På menyn står huvudsakligen små ciklidyngel, frisimmande småfisk och ibland kräftdjur eller andra bottenlevande smådjur.

I akvarium accepteras de flesta fodertyper, men kosten bör spegla artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix och torrfoder med högt proteininnehåll, kompletterat med frysfoder som mysis, krill och musselkött.

Naturlig miljö

Arten förekommer vid övergångszonen där sandbotten möter klippor, oftast på djup mellan 20 och 25 meter. Här uppehåller den sig helst i skyddade områden bland skrevor och håligheter.

Akvarium

Ett akvarium för denna snabbsimmande rovfisk bör vara på minst 350 liter med en minsta längd på 120 cm. Det är alltid klokt att erbjuda en ännu större volym, speciellt om en grupp med fullvuxna fiskar ska hållas. Akvariet inreds med stora stenar för att skapa skrymslen, mörka grottor och sprickor. Det ska lämnas stora fria simytor. En botten som består av finkornig sand är att föredra eftersom detta främjar ett naturligt beteende och minimerar risken för att fiskarna skadar sig när de gör plötsliga utfall.

Lek

Arten är en maternell munruvare med en normal kullstorlek mellan 40 och 60 yngel. Hanarna är polygama och en dominant hane parar sig gärna med flera olika honor under samma leksäsong. Honan ruvar ägg och utvecklade larver i drygt tre veckor. Under denna period blir hon tillbakadragen och letar efter lugna platser i akvariet för att spara energi.

Allmänt

Stigmatochromis sp. ’pleurospilus mdoka’ har bara exporterats vid enstaka tillfällen och är ovanlig i hobbyn. Lämpligt sällskap är andra robusta, medelstora till stora malawiciklider. Både andra haplochrominer och kraftigare mbuna-arter som tål lite tuffare tag fungerar utmärkt. Trots att det är en rovfisk är den inte överdrivet territoriell.

Ciklider.se