Paragobiocichla från grekiskans pará som betyder ’sida vid sida’ och Gobiocichla från det närstående släktet.
Irvinei efter Frederick Robert Irvine (1898-19629 som samlade in typexemplaren för arten.
Gobiochromis irvinei, Leptotilapia irvinei, Steatocranus irvinei.
Hanarna kan bli upp till omkring 15 centimeter, honorna är i regel några centimeter kortare. Hanarna har större och kraftigare huvud än honorna. Lekmogna hanar blir mörkt blåsvarta och med en tydlig vit söm i ryggfenan.
Allätare, en stor del av den naturliga födan består av aufwuchs (alger).
Akvariet ska vara på minst 300 liter. Eftersom det är en starkt bottenorienterad art får bottenytan inte vara för liten, helst inte mindre än 125 x 50 cm. Vattnet ska vara väl syresatt utan att cirkulationen blir alltför kraftig.
Lever i skydd för den kraftigaste strömmen i stora starkt strömmande floder. Normal vattentemperatur varierar mellan 25 och 29°C och är svagt surt.
Substratruvare som leker i grottor. Vid lek tillåter hanen honan att komma in i sitt revir och blir aggressiv mot andra fiskar. Honan avger normalt mellan 40 och 200 ägg i taket på en grotta, äggen kläcks efter 5-6 dygn och omkring 5 dygn senare är ynglen frisimmande. Båda föräldrarna hjälper till med yngelvården.
Endemisk till den övre delen av Voltaflodens flodsystem i Ghana.
Paragobiocichla irvinei har en tillbakabildad simblåsa och simmar med ryckiga rörelser och ligger ofta stilla på underlaget. Den kan mycket väl hållas tillsammans med andra västafrikanska fiskar, men sällskapet bör vara robust och hålla till en en bit ovanför botten. Exempel på lämpligt sällskap är afrikanska tetror och andra lite större västafrikanska ciklider som inte är bottenorienterade.
Underläppen är blåfärgad hos båda könen, annars är detta en art som vinner mer på sin charm än vackra färger.