Nimbochromis livingstonii
Günther, 1893
Nimbochromis livingstonii.
Foto: Daniel Nilsson
Snabbfakta
Grupp: Malawiciklider – Rovfiskar och övriga
Max Storlek: 25 cm
Minsta akvarievolym: 600 liter
Temperatur: 23 –
27 °C
pH: 7.5 –
8.5
Handelsnamn och synonymer
Nimbochromis livingstonii beskrevs ursprungligen som Hemichromis livingstonii av Albert Günther år 1893. Den har också varit placerad i släktena Paratilapia, Astatotilapia, Haplochromis och Cyrtocara . Lokalt i Malawi kallas den ”Kaligono”.
Vad namnet betyder
Nimbochromis är sammansatt av latinets ”nimbus” (moln), sammansatt med ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis.
Artepitetet livingstonii hedrar den berömda brittiska missionären och upptäcktsresanden David Livingstone (1813-1873).
Utbredning
Arten förekommer i hela Malawisjön men är vanligare i den södra halvan. Den förekommer också i övre Shirefloden och Malombesjön som avvattnar Malawisjön i söder. Typlokalen för arten är övre Shirefloden i Malawi.
Storlek och utseende
Hanar av Nimbochromis livingstonii blir upp till 19 cm i sin naturliga miljö medan honorna är något mindre. I akvarium med tillgång till kraftigt foder kan den bli betydligt större, upp till 25 cm. Förutom den storleksmässiga skillnaden finns inga tydliga könsskillnader. Kroppsfärgen är gräddvit till svagt beige med ett oregelbundet mönster med stora mörkbruna fläckar. Könsmogna hanar får under lekperioden en helblå färg som döljer deras fläckiga mönster.
Foder
I sin naturliga miljö är Nimbochromis livingstonii en rovfisk som huvudsakligen livnär sig på småfisk. Den använder en speciell jaktteknik där den spelar död för att komma nära sina byten, se under allmänt. I akvarium är det en glupsk ciklid som äter vad den erbjuds, och blir lätt fet om den utfodras med för mycket pellets. Den bör ges foder som speglar artens naturliga födovanor. Lämpliga foder är proteinrik räkmix och torrfoder som är anpassat för karnivorer (köttätande fiskar). Detta kan varieras med frysfoder som mysis, musselkött och fiskbitar.
Naturlig miljö
Arten föredrar vegetationsrika områden och miljöer med blandade sand- och stenbottnar i skyddade vikar. Den kan också ses i rena stenmiljöer. Den förekommer på djup ner till 50 meter men är vanligast mellan 10 och 30 meter.
Akvarium
Denna storväxta och aktiva art behöver ett rymligt akvarium. Ett minimum på 600 liter rekommenderas, men gärna ännu större. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gömställen där jagade fiskar kan söka skydd. Inredningen kan kompletteras med tåliga växter för att efterlikna artens naturliga miljö.
Lek
Det är en maternal munruvare. Hanarna bygger grunda, skålformade gropar i sanden som ofta placeras vid kanten av steniga områden. En lekmogen hona lockas till hanens lekgrop där leken sker. Efter leken ruvar honan äggen och larver i omkring en månad innan de frisimmande släpps första gången. Honan fortsätter att skydda de frisimmande ynglen och tar in dem i munnen vid fara i ytterligare en månad. En typisk kull består vanligtvis av 25-50 yngel, men kan uppgå till 100.
Allmänt
Nimbochromis livingstonii kallas för Kaligono på ChiChewa (Malawis största språk), vilket betyder sovare. Namnet kommer från dess säregna jaktmetod som går ut på att den lägger sig på botten och spelar död. När andra fiskar kommer för att äta av den ”döda” fisken blir de ett lätt byte för Kaligonon.
Även i akvarium är det en rovfisk som inte bör hållas tillsammans med alltför småvuxna medinvånare eftersom dessa kommer att ses som föda. Lämpligt sällskap är arter med liknande storlek och temperament. Undvik att hålla den tillsammans med arter som påminner om den utseendemässigt för att minska aggressioner och risken för hybridisering. Arten hybridiserar lätt med andra Nimbochromis-arter.
Nimbochromis livingstonii, hane vid Makokola.
Foto: Ad Konings
En Nimbochromis livingstonii som spelar död för att locka till sig bytesfisk.
Foto: Ad Konings
Nimbochromis livingstonii.
Foto: Michael Persson
Nimbochromis livingstonii.
Foto: Michael Persson