Cunningtonia efter den brittiske zoologen och antropologen William Alfred Cunnington (1877-1958), som ledde expeditionen där typexemplarenför släktet samlades in.
Longiventralis från latinets longi och venter som betyder lång och mage, vilket syftar på artens långa bukfenor.
Blir upp till 15 centimeter.
Den naturliga födan består främst av trådalger och kiselalger. I akvarium är räkmix men en hög andel ärtor/spenat och torrsoder avsett för växtätande fiskar exempel på lämpliga foder.
Akvariet bör rymma minst 400 liter. Inredningen ska erbjuda både fria simytor och gömställen, samt ett finkornigt bottenmaterial.
Lever i övergångszonen mellan klippor och sandbottnar, oftast på djup mellan 5 och 20 meter.
Munruvare med en normal kullstorlek på upp till 35 yngel, men omkring 25 är mer normalt. Hanen bygger ett kraterbo i sanden mot en sten eller klippa.
Förekommer i den södra halvan av Tanganyikasjön.
Cunningtonia longiventralis hålls bäst i små grupper tillsammans med andra inte för aggressiva arter. Cyprichromis och Paracyprichromis som håller till i de övre vattenregionerna är bra sällskap. Tropheus och andra liknande ciklider är olämpligt sällskap eftersom de nafsar efter de långa bukfenorna.