Julidochromis marksmithi
Burgess, 2014
Etymologi (vad betyder namnet)
Julidochromis kommer från släktets likhet med saltvattensfisken Juldini, sammansatt med grekiskans chromis som betyder färg eller färgglad.
Marksmithi efter Mark Smith som hjälpte till med insamlingen av de exemplar som användes för den vetenskapliga beskrivningen av arten.
Handelsnamn och synonymer
Kipiliregani, Julidochromis regani, Kipili.
Storlek
Blir upp till 13 centimeter, hanen omkring 9 centimeter. Annars inga tydliga könsskillnader.
Foder
Den naturliga födan består främst av ryggradslösa djur. Accepterar de flesta foder i akvarium men bör ges ett foder rikt på karotenoider får att få starka färger.
Akvarium
Akvariet bör rymma minst 125 liter och vara inrett med gott om gömställen.
Biotop
Lever i klipp- och stenmiljöer eller vid övergångszonen mot sandbottnar, oftast på grunt vatten ner till 10 meter.
Lek
Parbildande substratruvare som leker i trånga grottor. Normalt fästs mellan 50 och 80 ägg i grottans tak. Honan vårdar ägg och larver inne i grottan medan hanen ombesörjer skyddet av det yttre reviret. Äggen kläcks efter 2 – 3 dygn och är frisimmande efter 5 dygn. Odlas bäst i ett separat odlingsakvarium med endast ett par, i sällskapsakvariet brukar inte många yngel klara sig.
Utbredning
Utbredningen är begränsad till området kring Kipili vid Tanganyikasjöns sydöstra kust i Tanzania.
Övrigt
Julidochromis marksmithi är en av de vackrast färgade Julidochromis-arterna med sin klargula färg och neonblå kanter på fenorna. Är aggressiva mot artfränder och behöver ett väl inrett akvarium med många grottor och gömställen. Bäst är att börja med en grupp på 4-6 individer och låta dem bilda par. När ett par är etablerat avlägsnas de andra om det inte finns gott om plats i akvariet.
Den räknades tidigare som en lokal variant av Julidochromis marlieri men är nu beskriven som en egen art.
Alla Julidochromi-arter är känsliga för stora vattenbyten, väl etablerade lekpar kan splittras. Byt därför lite mindre vatten och istället lite oftare.
Julidochromis marksmithi.
Foto: Kjell Fohrman
