En nybeskriven malawiciklid: Metriaclima melissa
Stauffer & Konings, 2023
Artikel av Michael Persson
Av de ungefär 850 ciklidarter man beräknar att det finns i Malawisjön, är endast hälften vetenskapligt beskrivna. Av dem finns en betydande andel inom mbuna-gruppen. Mbunas är ett samlingsnamn för en grupp relativt småväxta ciklider som företrädesvis lever i sten- och klippmiljöer. De har alltsedan de första importerna på 1960-talet tillhört de mest populära cikliderna inom hobbyn. Mycket på grund av att de är lämpliga att hålla akvarium genom sin måttliga storlek och sina attraktiva färger. Därför är det alltid extra intressant när arter från mbuna-gruppen blir vetenskapligt beskrivna.
Här sammanfattas en artikel som Ad Konings och Jay R. Stauffer gav ut 2023 och där de beskriver de tre tidigare obeskrivna arterna från “elongauskomplexet”; Pseudotropheus sp ‘elongatus bee’, Pseudotropheus sp. ’elongatus chailosi’ och Pseudotropheus sp. ’elongatus chewere’ som den nya arten Metriaclima melissa. Artepitetet melissa är hämtat från grekiskan och betyder bi. Det syftar på färgteckningen med svarta tvärgående ränder på en gul botten hos vuxna hanar vid typlokalen Chintande Island.
Metriaclima melissa vid typlokalen Chitande Island, tidigare Pseudotropheus sp. ’elongatus chailosi”. Foto: Ad Konings
Tidigare har många mbuna-arter samlats i Pseudotropheus-släktet som blivit lite av ett uppsamlingssläkte. Efterhand som de undersöks närmre delas de nu upp i olika släkten efter genetiska skillnader. I artikeln menar Stauffer och Konings att födosökstekniken är taxonomiskt viktigare en kroppsformen, därför ska denna arten placeras i Metriaclima. I artikeln sammanfattar och stödjer författarna också sina argument om giltigheten av Metriaclima över Maylandia.
Utbredning
Artens kända utbredning är längs en 12 kilometer lång sträcka i Malawisjöns nordvästra del. Typexemplaren samlades in vid tre platser; Chitande Island, vid ett undervattensrev nära Mbuyu och en plats nära Chewere. Arten har också påträffats vid ett rev i Chilumba Bay, vid Katale Island och vid Chirwa Island.
Utseende
De 25 exemplaren som samlades in för beskrivningen var mellan 51 och 72 millimeter stora. Det är färgmässigt ganska stora variationer mellan de olika populationerna. Gemensamt för alla är svarta markeringar på stjärtfenans över- och underkant, samt 5-7 tvärgående ränder på kroppen. Honorna är beigefärgade med inslag av ljusbått, med mörkgrå tvärränder på kroppen och markeringar på stjärtfenans kanter.
Livsmiljö och lek
Metriaclima melissa lever i gränszonen där sten- och klippmiljöer övergår mot sandbotten, på djup mellan 5 och 40 meter. Icke könsmogna individer hittas oftast i den grundare delen. Territoriella hanar hittas vanligtvis på djup mellan 10 och 30 meter i områden som mestadels består av sand och med några spridda stenar. Där försvarar de en lekplats som består av en grävd grop intill eller under en sten. Munruvande honor gömmer sig i den stenigare delen av biotopen. Yngelvårdande honor har inte observerats vilket tyder på att ynglen överges får att klara sig själva efter ruvningen.
Föda
Arten livnär sig på zooplankton och betar den algmatta på klippor och stenar som kallas aufwuchs. Individer i alla populationerna har observerats kamma alger på ett sätt som är typiskt för Metriaclima-arter, det vill säga vinkelrätt mot underlaget. Honor som inte leker förekommer tillsammans med unga individer i små grupper medan de betar alger på klipporna.
I akvarium
Man kan hålla en mindre grupp med en hane tillsammans med några honor i ett akvarium som är minst en meter långt och rymmer minst 200 liter. Hanarna är starkt revirhävdande, särskilt i samband med lek. Därför rekommenderas ett akvarium på minst 350 liter om man vill hålla flera hanar. Akvariet inreds för att efterlikna deras naturliga miljö med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gömställen. I akvarium blir harnarna upp till 12 centimeter medan honorna är några centimeter mindre.
Metriaclima melissa vid Chewere, tidigare Pseudotropheus sp. ’elongatus chewere’. Foto: Ad Konings
Metriaclima melissa vid Chiriwa Island, tidigare Pseudotropheus sp. ’elongatus bee’. Foto: Ad Konings