Hur jag byggde ett strömakavarium

I många år har jag drömt om att bygga en forsande bäck, men det visar sig vara väldigt klurigt att ha ett riktigt forsande vattendrag i ett akvarium. I diverse forum har man diskuterat hur man skulle kunna gå tillväga för att få ordentlig fart i akvariet. Det finns åtskilliga lösningar, den ena bättre än den andra och en del verkliga fantasier. I några år var det bara tankar, tills en dag då jag ansökte om ett stipendium. På ciklidstämman i Linköping fick jag mottaga ett jubileumsstipendium på 5 000 kr och jag var överlycklig, nu kunde jag sätta min plan i verket.
Sätter man in några Powerheads i akvariet, så far vattnet runt i karet, virvlar fram och tillbaka samt lämnar stillastående vatten på något ställe (vallisnerian står rakt upp).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 1.

Efter att ha studerat olika lösningar och pratat med olika personer, så kom jag på att ha en glasskiva 15 centimeter från bakrutan och en två decimeter stor öppning i ena änden, där ett raster sitter, så att inget följer med vattnet i returkanalen (bild 2), samt ett tvärgående glas i motstående kortända där powerheadsen skulle sitta (bild 3). På kortsidan mittemot pumparna satte jag också dit glasskivor i hörnen, så att vattnet lättare kunde åka in i returvattenskanalen (bild 4).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 2.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 3.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 4.

Var hittar man vettiga pumpar som inte kostar en förmögenhet och är strömsnåla? Jag letade lite bland alla fabrikat och en dag när jag var i Stockholm besökte jag Christer på Akvarielagret. Jag visste att ska man hitta något så har Christer något i butiken, eller så vet han var man hittar det man söker. Jag tittade på en pump på 6 000 liter och Christer sa med en gång, nä den ska du inte ha. Ta den här, och han visade mig en hyfsad strömsnål variant som pumpade hela 10 000 liter per timme. Nu hade jag redan tre pumpar på 4 700 l/h, men jag behövde mer och tog tre stycken SEJO Super Flow Pump M2600 med mig hem (bild 5). Nu skulle Christer hjälpa mig med att borra ett antal hål i glasskivan där pumparna skulle skicka igenom vattnet. Har man aldrig borrat hål i glas, är det enklast att anlita en som kan. Jag trodde att det skulle ta några timmar, men Christer borrade fem stora och tre små hål på inte allt för lång tid (bild 6, 7, 8).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 5.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 6.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 7.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 8.

Sen var det dags att limma ihop alla glasbitar och då får man komma ihåg när man svänger in genom en dörr att man har en glasskiva på två meter under armen. Det gjorde inte jag och det gick inte så bra. Nu fick jag ta till "windows tricksen", klippa o klistra (bild 9 och 10).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 9.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 10.

Glasbiten med hålen måttades in och limmades fast vid bakstycket (bild 11). Därefter sattes pumparna på plats (bild 04). Hittade gummibussningar som passade på pumparna och hålen i glasskivan så det blev tätt. Trångt blev det, men det gick med lite vilja. Det ser nästan ut som om ett gäng fotografer med sina olika objektiv hade gömt sig bakom kortänden (bild 12).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 11.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 12.

Så var det dags att fylla på med stenar, sand och småsten, dagen efter ihoplimningen. Några skifferplattor placerades i bakgrunden. Några växter och sedan bara att fylla på vatten (bild 13 och 14).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 13.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 14.

Därefter startades pumparna en efter en och se, det funkar precis som jag hade tänkt mig. Vilken Lycka! Allt vatten från höger till vänster i en ström för att ta bakvägen i returvattenkanalen till pumparna och för att sedan skjutsas ut igen på sin rundvandring på 39 000 liter per timme. Här ser man hur vattnet svänger runt glasskivan om man kikar på vallisneriabladet (bild 15) och sedan till pumparna för att blåsas ut igen (bild 16, 17 och 18). 39 000 liter vatten i timmen låter mycket, men det är inte så mycket. Det är ju bara 10,8 liter i sekunden.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 15.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 16.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 17.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 18.

Så var det bara två saker kvar. En rot och strömlevande fisk. Jag hittade en redig stor redmoore-rot hos Fyra Tassar (Linköping). Den var nästan lika stor som Tony (bild 19). Där fanns även fyra stycken Teleogramma brichardi som hade lagts undan åt mig.


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 19.

Nu skulle roten in i akvariet. Naturligtvis var den för stor och jag kunde inte få ner den på grund av de två tvärstagen. Då var det bara att ta fram sågen. Redmooreroten är hård, så det blev motorsågen. Nu blev det lite lättare att få ner roten och jag kunde binda ihop den, så att den nästan såg ut som förut. En fin belysning vann jag ju på stämman i Linköping och den kom nu till användning. Ett fint sken med härliga reflexer från det virvlande vattnet.

Så kan jag nu sitta och njuta lite framför min "fors" i akvarierummet och leta efter Teleogramma brichardi, som gömt sig någonstans (bild 20).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 20.

Nöjd och belåten satt jag och njöt framför min bäck i flera timmar (bild 21).


Foto © Wilhelm Lubkowitz
Bild 21.

Diskutera artikeln