Labidochromis caeruleus - en ciklid med många skepnader
Artikel av: Michael Persson
Den gula färvarianaten av Labidochromis caeruleus, viken kallas ”Golden”. Foto: Göran Åstebro
Labidochromis caeruleus, eller “Golden” som den ofta kallas, har kommit att bli en av de vanligaste och mest populära malawicikliderna i våra akvarier. Den uppfyller alla kriterier för att vara en uppskattad akvariefisk. Arten har en måttlig storlek och är förhållandevis fredlig, vilket gör att den inte är så utrymmeskrävande. Dessutom är den attraktivt färgad och båda könen har samma starka färger. Men visste du att den gula varianten, som idag blivit så vanlig i våra akvarier, är mycket ovanlig i sin naturliga livsmiljö i Malawisjön? Det finns flera olika färgformer av arten.
När Geoffrey Fryer år 1956 gjorde den vetenskapliga beskrivningen av arten, var han helt ovetande om existensen av den gula varianten. Han beskrev istället färgerna så här:
- “Färg hos båda könen är en slående koboltblå, närmar sig vit hos ett exemplar. Ryggfenan med ett brett svart submarginalt band. Anal- och bukfenorna har vardera ett svart marginalt band. Exemplaret som var vitaktigt visade svaga spår av 6 mörka vertikala band under ryggfenan. Hanar med en intensiv orange fläck på bakre marginalen av analfenan.”
Brigitte Bardot-cikliden
Namnet caeruleus betyder också blå eller himmelsblå på latin. De sju exemplar som Fryer samlade in vid Nkhata Bay var den normalfärgade vita varianten med inslag av blått skimmer. I slutet av 1960-talet gjordes de första exporterna av denna till Europa. Fångstmännen hade av okänd anledning valt att kalla den vit-/blåfärgade varianten för Brigitte Bardot-cikliden, kanske på grund av artens skönhet. Den blev snabbt populär inom akvariehobbyn på grund av sitt lugna temperament.
Den gula sensationen “Labidochromis Tanganicae”
År 1981 hittade exportören Eric Fleets fångstmän en helgul variant av Labidochromis caeruleus, troligen i närheten av Mbowe Island i Usisya-bukten på Malawisjöns västra kust, cirka 50 km norr om Nkhata Bay (Konings, 2010). Två av dessa exemplar kom av misstag med i en sändning av Melanochromis johannii till den svenske importören Stig Jansson i Stockholm. Det skulle också visa sig vara ett par.
Exportören Pierre Brichard, som råkade vara på besök i Stockholm, såg genast den kommersiella potentialen i dessa vackra gula fiskar. Han fick med sig paret hem till sin anläggning vid Tanganyikasjöns strand i Burundi. Där började han odla dem i stor skala från dessa två ursprungliga exemplar. År 1986 började dessa säljas med det missvisande namnet “Labidochromis Tanganicae” som hänvisning till att de odlats vid Tanganyikasjön. I USA har namnet “Labidochromis Jansoni”, efter den svenske importören, ofta använts. Med tiden kom den att kallas “Golden” (eller “Electric Yellow” i USA) inom hobbyn. Enligt uppgift odlades så mycket som 60 000–70 000 exemplar (Häggström, 1991) vid Brichards anläggning. Trots den storskaliga odlingen från ett enda ursprungligt par uppstod inga kvalitetsförsämringar eller inavelseffekter.
Eftersom Fleet hade lagt ner sin exportverksamhet och den exakta fångstplatsen varit okänd, skulle det sedan dröja ända till 1994 innan det kom 21 vildfångade exemplar av den gula Labidochromis caeruleus till Sverige genom exportören Stuart Grant (Johansson och Lernhammar, 1994). Den har inte exporterats i någon större omfattning därefter heller, eftersom det är en ovanlig och svårfångad ciklid. Grant ansåg att logistiken var för komplicerad i kombination med att beståndet var alltför sårbart för export.
I sin naturliga livsmiljö
Arten är variabel i utseende, från helvita till gula eller ibland svagt blå. Vissa populationer har framträdande vertikala band på kroppen medan andra är enfärgade. Oftast har båda könen ett framträdande svart submarginalt band (en linje strax under ryggfenans kant), men detta kan saknas hos unga individer och vissa populationer.
Det är en småväxt ciklid som i naturen sällan blir mer än 8–9 cm. I akvarium blir den ofta betydligt större, ibland upp till 12–13 cm. Det finns inga tydliga utseendemässiga skillnader mellan könen, men hanar har i regel ett större och mer distinkt svart fält på analfenans kant jämfört med honor.
Labidochromis caeruleus lever oftast längs steniga kustavsnitt på djup mellan 10 och 50 meter. Här lever den ofta gömd inne i grottor och skrevor där den söker sin föda, som främst består av små vattenlevande insekter, deras larver och andra ryggradslösa djur. Tänderna, som är långa och spetsiga, används som pincetter för att bända loss byten som gömmer sig i sprickor och håligheter bland klipporna. Framåtpekande tänder är också typiskt för arterna i släktet Labidochromis, vars första del kommer från grekiskans “labis”, vilket betyder tång eller klämma. Även om en del alger konsumeras är den huvudsakliga delen av födan animalisk.
Några populationer förekommer vid grundare områden som ofta är bevuxna med täta bestånd av Vallisneria. Dessa populationer har förstorade tänder på svalgbenet, vilket är en anpassning för att krossa skal på sniglar och andra mollusker. En teori är att dessa populationer kan ha varit genetiskt isolerade under lång tid och då anpassat sitt födoval och sin livsmiljö (Lewis, 1982).
Artens utbredningsområde på båda sidor av Malawisjön tyder också på att det är en mycket gammal art. Sannolikt härstammar den från en tid då sjöns vattennivå var lägre och arternas utbredningsområde var mer sammanhängande. När vattennivån senare steg splittrades populationerna upp, vilket innebär att dagens förekomst på båda sidor speglar en gemensam, äldre ursprungspopulation.
På den västra sidan av sjön
Även om arten har ett stort utbredningsområde, är den inte vanlig någonstans. Längs den västra kusten i Malawi förekommer arten mellan Charo i norr och Chizi Point i söder.
Gula populationer förekommer på en mer begränsad sträcka från Charo söderut till Kajizingi, strax söder om Lion’s Cove. Längs denna sträcka finns det spridda gula populationer, åtskilda av sträckor med vita populationer. I området norr om Ruarwe vid Nkhoso Point finns en helvit variant. Vid Mbowe Island finns den gula varianten som ligger till grund för akvariestammen som kallas “Golden”. I den södra delen av området, vid den smala och djupa viken Lion’s Cove strax norr om Kajizingi, finns två olika gula populationer. I den södra delen av viken är den gul på den övre delen av kroppen och vit på den nedre delen. Varianten i den norra delen av viken är gulare. Söder om Kajizingi är alla kända populationer vita.
På den östra sidan av sjön
Längs den östra kusten i Tanzania och Moçambique förekommer arten mellan Cape Kaiser i norr och Lumbaulo i söder.
Längs utbredningsområdet på den östra kusten är vita populationer vanligast och inslag av gult mycket ovanligt. Ett undantag är en liten population i Tanzania, där båda könen har vit kropp och en bred gulorange bläs från nosen upp på ryggen och delar av ryggfenan. Den exakta platsen för denna population hålls hemlig för att skydda beståndet (Konings, 2000). Andra populationer har tydliga mörka vertikala band, särskilt i den sydliga delen av utbredningsområdet, exempelvis vid Lundo Island. I mitten av utbredningsområdet på den östra sidan av sjön, runt Thumbi Point, finns en population med ljusblå hanar.
Labidochomis caeruleus förekommer på båda sidorna av Malawisjön längs de grönmarkerade sträckorna i kartan.
Olika populationer längs den västra kusten
Hane vid Nkhata Bay i Malawi som är typlokal för arten. Foto: Ad Konings
Vit och gul hane vid Lion’s Cove i Malawi. Foto: Ad Konings
Gul hane vid Kakusa i Malawi. Foto: Ad Konings
Gul hane vid Mbowe Bay i Malawi som är ursprunget till den gula akvariestammen. Foto: Ad Konings
Olika populationer längs den östra kusten
Helvit hane vid Manda i Tanzania. Foto: Ad Konings
Vit hane med gula inslag vid Lundu i Tanzania. Foto: Ad Konings
Hane med tydliga band vid Lundo Island i Tanzania. Foto: Ad Konings
Blå hane vid Thumbi Point i Moçambique. Foto: Ad Konings
Denna attraktivt färgade varianten av Labidochromis caeruleus finns ännu inte i akvariehobbyn. Individen på bilden är en hona, hanarna har vitare kroppsfärg. Varianten förekommer längs Tanzanias kust, men exakt plats hålls hemlig för att skydda beståndet. Foto: Foto: Ad Konings
I akvarium
Det är en anspråkslös ciklid som sällan ställer till med några problem i akvariet, vilket gör den till en utmärkt introduktion till hobbyn. Arten kan antingen hållas separat i ett litet akvarium från ca 150 liter, eller tillsammans med andra malawiciklider i ett större akvarium. Med sitt lugna beteende kan Labidochromis caeruleus hållas tillsammans med de allra flesta andra ciklidarter från Malawisjön, så länge de inte är alltför stora, aggressiva eller rovgiriga. Den går också bra att hålla tillsammans med fredliga viktoriaciklider. Vill man hålla en färgglad mbuna tillsammans med lugna och blyga malawiciklider, som exempelvis Aulonocara, Lethrinops eller Utakas så är Labidochromis caeruleus ett bra val.
Arten kommer bäst till sin rätt i en lite större grupp med 3–5 hanar och 8–15 honor och en inredning som erbjuder tillräckligt med gömställen och reviravgränsningar. Med flera hanar i akvariet kommer de dominanta hanarna alltid färga ut med intensiv färg. Undvik att ha två hanar, eftersom det oftast slutar med att den dominanta hanen jagar och stressar den undergivna hanen. Med tre eller fler hanar sprids aggressionerna ut. Exempel på andra mbunas med liknande temperament är Pseudotropheus sp. ’acei’ och Chindongo socolofi – dessa fungerar båda utmärkt som sällskap till Labidochromis caeruleus.
Färgen hos den gula varianten blir mer intensiv med färgförstärkande foder. Dock är den känslig för höga koncentrationer av spirulina och får lätt svarta pigmentfläckar. Därför är astaxantin ett bättre alternativ, eller foder naturligt rikt på karotenoider som artemia, cyclops och räkmix (innehållande hela räkor med skal). Variera gärna dessa foder med ett lämpligt flingfoder. Pellets bör undvikas, åtminstone i för stora mängder, eftersom glupska mbunas ofta får oproportionerlig kroppsform av alltför kraftig och lättillgänglig föda.
Lek
Labidochromis caeruleus är könsmogen vid en ålder av cirka sex månader, eller när de är 5–6 cm stora. I sin naturliga livsmiljö är den inte revirhävdande. I det begränsade utrymmet som ett akvarium erbjuder är de territoriella och håller främst andra hanar från den egna arten på avstånd.
Leken sker utan att en specifik lekplats förberetts, ofta på en flat sten. I akvarium grävs ibland en grund lekgrop. Hanen lockar till sig en lekmogen hona till sin lekplats genom att spänna ut fenorna och darra framför henne, samtidigt som inkräktare hålls på avstånd. När honan visar att hon är redo att leka simmar de runt varandra i cirklar. Honan släpper sina ägg i omgångar och cirklar runt för att ta upp dem. Hanen visar då upp sina äggattrapper på analfenen och befruktar äggen när honan försöker plocka upp dem.
När leken är avslutad drar sig honan undan till en lugn plats för att spara energi under munruvningen. Ruvningstiden kan variera beroende på hur trygg honan känner sig med att släppa ut de frisimmande ynglen, men normalt bär hon dem i munnen under 20–25 dagar. För att få honan att känna sig trygg att släppa ynglen i akvariet, kan man bygga upp högar med mindre stenar som bildar skrymslen och skyddade platser för ynglen att gömma sig. Honan kan fortsätta att ta in ynglen i munnen vid fara i ytterligare en till två veckor efter det första frisläppandet. Kullarna är förhållandevis små, med omkring 15–25 yngel. Ynglen växer snabbt och matas flera gånger dagligen med lämpligt foder som nykläckt artemia och finfördelat flingfoder.
Sammanfattning
Även om Labidochromis caeruleus som art betraktat klassas som livskraftig av IUCN, är den sällsynt i naturen och flera populationer är sårbara – i synnerhet de gula varianterna. “Golden” är ett bra exempel på hur akvariehobbyn kan ha positiva effekter för arter med sårbara bestånd. Genom ett litet uttag från naturen har akvariehobbyn idag byggt upp ett stabilt bestånd som är mångfalt större än de vilda populationerna. Därför bör man också ha i åtanke att försöka hålla akvariestammarna så genetiskt rena som möjligt och inte blanda individer från olika populationer.
Har du “Golden” i dina akvarier, så ta väl hand om dem. Om inte, så kan det varmt rekommenderas att testa denna “svenska guldfisk”! Eller någon av de andra färgvarianterna, som inte heller får glömmas bort.
FAQ
1. Hur stort blir Labidochromis caeruleus?
I naturen blir den sällan större än 8–9 cm. I akvarium, där den har bättre tillgång till mat, kan den växa till 12–13 cm.
2. Hur håller jag Labidochromis caeruleus bäst akvarium?
Den trivs bäst i en grupp med 3-5 honor per hane, i ett akvarium från 150 liter och uppåt. Den bör hållas med andra fredliga ciklider och behöver gott om gömställen.
3. Hur förökar sig Labidochromis caeruleus i akvarium?
Arten är munruvare – honan bär äggen och ynglen i munnen i ca 3–4 veckor. Leken sker ofta på en flat sten, och efter kläckning gömmer sig ynglen i stenrösen och skrymslen.
4. Vad äter Labidochromis caeruleus?
Den är främst köttätare och lever i naturen på små ryggradslösa djur. I akvarium bör fodret vara proteinrikt men varierat – t.ex. artemia, cyclops, räkmix och färgförstärkande foder. Undvik för mycket spirulina och pellets.
5. Vad skiljer olika färgformer av Labidochromis caeruleus åt?
Arten förekommer i flera färgvarianter – vit, blå, gul och ibland med vertikala band. Färgformen varierar beroende på geografiskt ursprung, och vissa populationer har även anpassningar i föda och kroppsbyggnad.
Källor och referenser
Fryer, Geoffrey . 1956. ”New species of cichlid fishes from Lake Nyasa”. Revue de Zoologie et Botanique Africaines.
Greenberg, B. 1968. “Press-stopp”. Ciklidbladet.
Öst, Yngve 1969. “Erfarenheter av Labidochromis caeruleus”. Ciklidbladet.
Tvedegaard, Jörgen 1973. ”Brigitte Bardot : Labidochromis caeruleus”. Ciklidbladet.
Lewis, Digby S.C. 1982. ”A Revision of the Genus Labidochromis (Teleostei: Cichlidae) from Lake Malawi”. Zoological Journal of the Linnean Society.
Appelskog, Hans 1991. “Labidochromis sp. ‘Gold’”. Ciklidbladet.
Häggström, Roger 1991. “Labidochromis caeruleus ‘Golden’”. Ciklidbladet.
Johansson, Henrik och Lernhammar Anders, 1994. “Importnytt från Aquarium Malawi”. Ciklidbladet.
Oliver, Michael K, 2000. “Labidochromis caeruleus”. The Cichlid Fishes of Lake Malawi, Africa.
Konings, Ad (26 januari 2010). ”Labidochromis caeruleus Fryer, 1956”. Cichlid Room Companion. Hämtad den 4 juni 2025 från: https://cichlidae.com/species.php?id=54.