Att välja skal till snäckskalslevande ciklider
Artikel av: Michael Persson
En Neolamprologus stappersi vid sitt skal från snäckan Neothauma tanganyicense.
Foto: Fredrik Rollén
Ciklider som är anpassade för ett liv knutet till tomma snäckskal är perfekta akvarieinvånare. Deras ringa storlek gör att de kan hållas i små akvarier. De kan också fungera i ett större sällskapsakvarium med andra tanganyikaciklider, så länge sällskapet inte är alltför glupskt och rovgirigt. Förutom detta så har den här fiskgruppen många unika beteenden som kan få en att sitta trollbunden framför akvariet i timmar för att studera dem.
För att de här cikliderna ska komma till sin rätt behövs det snäckskal i akvariet, rikligt med snäckskal. Deras liv kretsar kring snäckskalen. Här söker de skydd från rovfiskar, det är deras lekplats och barnkammare. Därför är det viktigt att ge dem rätt förutsättningar.
Vilka snäckskal ska man då välja och vad ska man tänka på? Och inte minst, var får man tag i dem?
Akvariets inredning
I den naturliga livsmiljön samlas ofta de tomma snäckskalen i stort antal på sand- och lerbottnar, så kallade skalbäddar. Många av de mindre ciklidarterna som leker i snäckskalen gräver ofta ned dem i bottensubstratet så att bara öppningen är synlig. Därför inreds akvariet med ett minst 5-8 centimeter tjockt lager av finkornig sand. Vill man få det att se mer naturligt ut kan man blanda i lite grövre grus.
Många av de här arterna är skickliga och ihärdiga grävare, vilket de gärna visar. Så förvänta dig inte att akvariet kommer att se ut som du inrett det någon längre tid. De visar ingen hänsyn till det arbete du lagt ner för att skapa en trivsam miljö åt dem. Deras ihärdiga grävande gör att växter behöver förankras väl med stenar runt. Man kan även använda epifyter som man fäster på stenar. Ett grönt inslag livar upp den annars sterila miljön, och i den naturliga miljön finns också ofta växtlighet.
När det kommer till antal snäckskal är den vanliga rekommendationen att det bör finnas minst två till tre skal per fisk. Se detta som ett absolut minimum, det får gärna finnas betydligt fler. Extra skal minskar inte bara revirstrider utan ger också fiskarna valmöjligheter – precis som i naturen där de kan flytta mellan olika ”bostäder” efter behov. Ett överskott på skal gör att det finns en variation i storlekar att välja mellan.
I ett sällskapsakvarium med andra tanganyikaciklider kan det vara en bra idé att ge de snäckskalslevande arterna en egen del av akvariet. Det minskar territoriella konflikter med arter som håller till i andra ekologiska nischer.
I Tanganyikasjön
Skal från Neothauma tanganyicense är de som oftast oftast används av de snäckskalslevande cikliderna i Tanganyikasjön.
Tanganyikasjön har den största mångfalden av snäckskalslevande ciklider. Beroende på hur man räknar finns här minst 25 arter av lamprologina ciklider som använder tomma skal för skydd och lek. Exempel på populära arter i akvariehobbyn är Neolamprologus multifasciatus, N. brevis, N. similis och N. ocellatus. Dessa lever ett liv starkt knutet till skal som används både för skydd och fortplantning.
Tanganyikasjön hyser också en stor mångfald av sötvattenssnäckor som Pila ovata, Tiphobia horei och Lavigeria grandis. De skal som oftast används av de snäckskalslevande cikliderna kommer från Neothauma tanganyicense.
Skalen från den har en diameter på omkring 4,5 cm och passar de flesta arterna av snäckskalslevande ciklider. Skalen har en relativt bred öppning och robust konstruktion som kan motstå fiskens kontinuerliga grävande och omflyttningar. På grund av Tanganyikasjöns vattenkemi med mycket hårt och basiskt vatten tar det mycket lång tid för skalen att brytas ner.
Skal från Tiphobia horei som förekommer i Tanganyikasjön.
I Malawisjön
Malawisjöns snäckskalslevande ciklider är mindre kända och inte lika vanliga i akvariehobbyn. De mest kända är Maylandia lanisticola, M. gallireyae och M. ngarae. Dessa lever inte alls lika hårt knutet till snäckskal som arterna i Tanganyikasjön. De är munruvare och använder skalen främst som gömställen för sina yngel, inte som lekplatser.
I naturen utnyttjar de ofta tomma skal från den stora sötvattensnäckan Lanistes nyassanus, som kan bli upp till 8 cm i diameter. Även skal från landlevande snäckor som hamnat i vattnet används.
Skal från Lanistes nyassanus som förekommer i Malawisjön.
Alternativa snäckskal
På senare tid har det i princip blivit omöjligt att få tag på skal från Malawi- och Tanganyikasjön. Troligtvis på grund av exportrestriktioner. Lyckligtvis finns det flera alternativ som fungerar utmärkt i akvarium! Här följer en genomgång av några exempel på lämpliga alternativ.
Vinbergssnäcka (Helix pomatia)
De oftast använda skalen i akvariemiljö kommer från vinbergssnäckan som förekommer naturligt i stora delar av Europa. Detta är snäckan som används till vitlökssniglar och är därför relativt tillgänglig i vanliga livsmedelsaffärer, även om de inte är lika vanliga som förr. Har man tur kan man hitta förpackningar med tomma skal. Annars kan man leta i frysdisken där de ofta finns med innehåll. Många livsmedelsbutiker har dem för beställning. En stor fördel med dessa är att de är livsmedelsklassade och därför säkra att använda i akvarium.
Storleksmässigt ligger vinbergssnäckan nära Neothauma tanganyicense som används av de flesta av arterna i Tanganyikasjön. Därför är det ett fullgott alternativ åt dem. Den enda egentliga nackdelen är att skalen är tunna och därför har begränsad hållbarhet.
Skal från vinbergssnäckan Halix pomatia är ett bra substitut för Neothauma tanganyicense.
Skal från Vinbergsnäcka köpta i den lokala livsmedelsaffären.
Äppelsnäckor (Pomacea spp.)
Ett tidigare vanligt alternativ var äppelsnäckor (till exempel Pomacea diffusa) som tidigare var vanliga att ha i akvarium som renhållare. Men sedan 2012 klassas de som invasiva arter och det är förbjudet att importera, sälja och föda upp äppelsnäckor inom hela släktet Pomacea i EU.
Däremot är det generellt tillåtet att importera tomma snäckskal från släktet Pomacea till EU och Sverige, under förutsättning att de är helt rena och fria från levande djur eller delar av dem. Dessa skalen påminner om vinbergssnäckan både i storlek och skaltjocklek.
Skal från äppelsnäckan Pomacea diffusa kan importeras under förutsättning att de är helt rena och fria från levande djur eller delar av dem.
Afrikanska jättesnäckor (Achatina spp.)
Olika arter från den grupp landsnäckor som kallas afrikanska jättesnäckor (till exempel Achatina fulica) kan vara ett bra alternativ till lite större ciklidarter. De har mer posthornformade skal som är lite större och kraftigare. Dessa skal kan man hitta och beställa på nätet.
Skal från landlevande afrikanska jättesnäckan Achatina fulica blir normalt mellan 5 och 10 cm, men kan i undantagsfall bli över 20 cm.
Havssnäckor
Skal från havssnäckor har fördelen att de ofta har kraftigare skal som håller längre.
Babylonia japonica
Skal från den asiatiska havssnäckan Babylonia japonica har en lämplig storlek och är ett populärt val för många akvarister. De liknar Neothauma-skalen både i form och storlek och är tillräckligt starka för att stå emot fiskens hantering. Dessa skalen brukar också vara lätta att hitta och beställa på nätet. Ibland säljs de som dekoration i inredningsbutiker.
Skal från havssnäckan Babylonia japonica är ett populärt val som påminner om Neothauma tanganyicense i form och storlek.
Rapana venosa
Det här är en lite större havssnäcka. Skalen är för stora och tunga för de allra minsta cikliderna. Jag brukar använda dem i akvarier med de lite större arterna som till exempel Altolamprologus sp. ’compressiceps shell’ och Neolamprologus caudopunctatus, där fungerar de utmärkt. Precis som föregående finns dessa att köpa på nätet eller i inredningsbutiker.
Skal från havssnäckan Rapana venosa uppskattas av lite större arter.
Tabell över storleken på olika snäckskal
Alla mått avser genomsnittliga vuxna snäckor; uppgifter kan variera något beroende på individ.
| Art | Skalhöjd (mm) | Skalbredd (mm) | Öppning (mm) |
|---|---|---|---|
| Achatina fulica | 60–100 (>200) | 40–65 | 30–45 |
| Babylonia japonica | 30–55 | 22–35 | 20–25 |
| Halix pomatia | 28–45 | 30–45 | 20–28 |
| Lanistes nyassanus | 60–85 | 50–80 | 20–35 |
| Lavigeria grandis | 25–45 | 20–30 | 7–14 |
| Neothauma tanganyicense | 43–60 | 32–46 | 9–18 |
| Pila ovata | 35–60 | 30–50 | 12–20 |
| Pomacea diffusa | 40–55 | 40–55 | 18–28 |
| Rapana venosa | 60–110 | 40–80 | 20–45 |
| Tiphobia horei | 50–65 | 30–50 | 8–16 |
Att tänka på
Tänk på att snäckskal som säljs som dekoration ibland kan vara lackade för att få en glansig yta. Använd inte behandlade skal i akvarium eftersom de kan avge giftiga ämnen. Kontrollera alltid att de inte är lackade genom att känna på ytan – lackade skal känns ofta mycket släta och glansiga. Vid tvivel, testa att skrapa försiktigt med en kniv. Skal med organiska rester bör kokas minst 10-15 minuter. Annars räcker det att skölja av skalen före användning.
Välj storlek på skalen efter vilka arter du tänker hålla. Generellt kan man säga att skalen inte bör vara för stora, utan de flesta arterna verkar uppskatta när det är trångt. Neolamprologus callipterus och andra arter som flyttar skalen ska inte ha för stora och tunga skal. En stor mängd skal ger ett mer naturligt intryck och det ger dina fiskar bättre tillgång till skydd och fler valmöjligheter när de ska välja en lämplig lekgrotta. Man kan också blanda skal i olika storlekar för att ge ännu fler valmöjligheter. Att inreda med många skal har också fördelen att det lockar fram fler naturliga beteenden hos cikliderna.
Det finns även större ciklidarter som uppskattar snäckskal, då skalen ger tillgång till smala och trånga lekgrottor som annars är svåra att imitera i akvarium. Stora havssnäckor med trånga öppningar uppskattas särskilt av arter som Altolamprologus calvus och A. compressiceps.
Lycka till med dina snäckskalslevande ciklider – och snåla inte med skalen!