Xenotilapia nasus

De Vos, Risch & Thys van Den Audenaerde, 1996
Xenotilapia nasus vid Gombe.
Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderEctodini-gruppen
Max Storlek: 8 cm
Minsta akvarievolym: 200 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Kunskapsbrist (DD)

Handelsnamn och synonymer

Xenotilapia nasus beskrevs vetenskapligt år 1995 av de Vos, Risch och Thys van den Audenaerde. Tidigare har den kallats Xenotilapia sp. ’fluorescent green’.

Vad namnet betyder

Xenotilapia är sammansatt av grekiskans ”xenos” (ovanlig eller främmande), och ”tilapia” som är en latinisering av thaipe som är ett afrikanskt ord för fisk. Artepitetet nasus är latin och betyder nos, vilket syftar på artens karaktäristiskt utskjutande nos.

Utbredning

Förekommer på många håll runt Tanganyikasjön, främst i den norra delen och längs den östra kusten. Den har även observerats i Zambia och Tanzania i sjöns södra delar. Typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning samlades in vid Gitaza söder om Bujumbura i Burundi

Storlek och utseende

Hanar blir upp till cirka 8 centimeter medan honorna sällan blir mer än 6-7 cm. Arten känns lättast igen på sin smala, rundade och framskjutande nos samt nedåtriktade mun. Kroppen är silverfärgad med genomskinliga fenor; ryggfenan har ett vitt band med svart kant. Kroppsformen är avsmalnande och mer långsträckt än hos närbesläktade arter.

Könsskillnaderna är små. Hanar tenderar att bli något större med en rakare huvudprofil, medan honor är något kraftigare byggda med mer rundad huvudform. Inga färgskillnader förekommer mellan könen.

Foder

I naturen lever Xenotilapia nasus på en varierad diet som främst består av små kräftdjur (copepoder), kiselalger och plankton. Arten livnär sig genom att sila sedimentskikten som täcker bottensubstratet. I akvarium bör arten erbjudas en varierad kost bestående av frysfoder som artemia, cyclops och mysis, kompletterat med högkvalitativt torrfoder.

Naturlig miljö

Lever i områden där sand- och lerbottnar möter stenigare områden, vanligtvis på djup mellan 30 och 70 meter.

Akvarium

Ett akvarium för Xenotilapia nasus bör rymma minst 200 liter och ha så stor bottenyta som möjligt. En lämplig inredning består av ett finkornigt bottensubstrat med stora öppna sandytoroch stenar av varierande storlek som bildar grottor och gömställen.

Lek

Arten är parbildande biparental munruvare där båda könen deltar aktivt i yngelvården. Honan munruvar den första tiden efter leken, cirka två veckor. Sedan tar hanen över och ruvar ytterligare en vecka. Efter frisläppandet hjälps båda föräldrarna åt under några veckor att vakta ynglen och ta in dem i munnen vid fara. Kullstorleken varierar normalt mellan 15 och 25 yngel.

Allmänt

Xenotilapia nasus är relativt fredlig mot andra arter så länge de inte påminner om varandra utseendemässigt. Mot andra individer av samma art och andra arter med ett liknande utseende kan den däremot vara väldigt aggressiv, särskilt i samband med lek. Lämpligt sällskap är lugna och inte alltför aggressiva arter som håller till i den övre delen av akvariet, som mindre arter av Cyprichromis och Paracyprichromis. Arten är känslig för dålig vattenkvalitet så därför är det viktigt med regelbundna vattenbyten och bra filtrering. Det är lämpligt att skaffa en liten grupp fiskar och låta dem bilda par naturligt.