Pundamilia igneopinnis

Seehausen & Lippitsch, 1998
Pundamilia igneopinnis.
Foto: Kjell Forman

Snabbfakta

Grupp: Viktoriaciklider (och från kringliggande område)
Max Storlek: 12 cm
Minsta akvarievolym: 175 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.5 –
8.5
Starkt hotad (EN)

Handelsnamn och synonymer

Pundamilia igneopinnis beskrevs vetenskapligt av Seehausen och Lippitsch, år 1998. Tidigare användes ofta handelsnamnet Haplochromis sp. ‘Black and Orange’.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Pundamilia betyder “zebra” på språket kiswahili, vilket syftar på släktets typiskt tvärrandiga grundmönster. Artepitetet igneopinnis är sammansatt av latinets orden “igneus” (flammande eller brinnande) och “pinna” (fena), vilkets syftar på artens orangeröda fenor,

Utbredning

Artens utbredning är mycket begränsad och koncentrerad till den tanzaniska delen av Viktoriasjön, specifikt runt Speke Gulf. Här har arten dokumenterats vid ett fåtal platser, däribland typlokalen Igombe Island och vid Ndurwa Point.

Storlek och utseende

Pundamilia igneopinnis är en relativt liten art där hanarna blir drygt 10 cm i naturen, medan honorna vanligtvis är lite mindre än hanarna. I akvarium kan de bli något större. Könsskillnaderna är tydliga.

Hanarna har starka färger med mörkt blåsvart kropp och orange fenor. Ibland har den bakre delen av ryggfenan en blå ton, och huvudets undersida en orange ton. Det finns en viss geografisk variation i hanarnas färgsättning, främst i färgtonen på fenorna som kan variera från gula till mörkt vinröda.

Honornas färg är mer diskret gråbruna. De är svåra att skilja från honor av andra arter i släktet. Ungdjur är till en början genomskinliga eller silvergrå med mörka markeringar.

Foder

I sin naturliga livsmiljö livnär sig Pundamilia igneopinnis på att beta ”aufwuchs”, en biomatta bestående av alger och småorganismer som växer på klipporna. Huvuddelan av födan består av blågröna alger och organiskt slam.

I akvarium accepteras de flesta foder, men arten bör erbjudas en varierad kost med en hög andel vegetabiliskt innehåll. Exempel på lämpliga foder är räkmix och torrfoder anpassat för herbivorer (växtätare), vilket ibland kan varieras med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten är en utpräglad klippinvånare som trivs i grunda, steniga områden där stora klippblock skapar skrevor och gömställen. De lever oftast på djup mellan 2 och 5 meter.

Akvarium

Ett akvarium för Pundamilia igneopinnis bör vara på minst 175 liter, men gärna större. Akvariet inreds med flera stenformationer som bildar gott om grottor och visuella barriärer så att underlägsna individer kan komma undan.

Lek

Den är en maternal munruvare, och leken sker bland klipporna. Efter befruktningen plockar honan omedelbart upp äggen i munnen för att skydda dem. Honan ruvar i cirka tre veckor och äter inget under denna tid. När ynglen är redo släpps de ut, men honan fortsätter att vakta dem och låter dem söka skydd i hennes mun vid fara under den första tiden. En välmående hona kan få kullar på upp till 50 yngel, ibland fler.

Allmänt

Pundamilia igneopinnis är revirhävdande, men anses generellt vara mindre aggressiv än många närbesläktade arter.. Den fungerar bra tillsammans med andra arter från liknande miljöer. Undvik dock att hålla den med arter som är alltför lika i utseende, för att undvika hybridisering och minska aggressioner.

Arten är starkt hotad i sin naturliga livsmiljö. Genom ansvarsfull odling och spridning av arten inom hobbyn kan vi tillsammans hjälpa till att bevara en genetisk reserv av en art som snart kan vara förlorad i naturen.
Pundamilia igneopinnis.
Foto: Kjell Forman
Pundamilia igneopinnis.
Foto: Kjell Forman