Petrotilapia pyroscelos

Lundeba, Stauffer & Konings, 2011

Petrotilapia pyroscelos, Hane vid Chizumulu-ön.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Mbuna-gruppen

Max Storlek: 16 cm

Minsta akvarievolym: 400 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Petrotilapia pyroscelos beskrevs vetenskapligt av Lundeba, Stauffer och Konings år 2011. Innan den fick sitt vetenskapliga namn användes det provisoriska namnet Petrotilapia sp. ’orange pelvic’.

Vad namnet betyder

Petrotilapia är sammansatt av grekiskans ”petros” (sten), och ”tilapia” som är en latinisering av ”thaipe” vilket är ett afrikanskt ord för fisk. Artepitetet pyroscelos kommer från grekiskans ”pyros” (eld) och ”skelos” (ben eller benig del), vilket syftar på de intensivt eldfärgade bukfenorna hos könsmogna hanar.

Utbredning

Artens utbredning är begränsad till Chizumulu Island. Typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning samlades in vid Same Bay på Chizumulu Island.

Storlek och utseende

Detta är en robust och kraftig mbuna. I sin naturliga livsmiljö blir hanarna omkring 15–17 cm, medan honorna stannar vid cirka 13–14 cm. I akvarium kan de växa sig något större. Kroppsformen är typiskt hög och kompakt med kraftiga käkar, anpassade för att beta alger.

Det är en art med tydliga könsskillnader. Hanarna får en blå grundfärg som ofta har inslag av brons och mörka vertikala band längs kroppssidorna. Huvudet skiftar i blått och lila, men det är fenorna som drar blicken till sig. Ryggfenan är blå med ett distinkt svart band strax innanför kanten, och bukfenorna är intensivt orangea eller röda med en vit framkant. Honor och unga hanar är mer diskret färgade i chokladbrunt med svaga blå och gula skiftningar.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Petrotilapia pyroscelos en specialiserad algätare som betar ”aufwuchs”, den näringsrika mattan av alger och mikroorganismer som täcker klipporna. Den betar genom att pressa den tjocka munnen mot underlaget och drar sedan ihop käkarna, varvid tänderna fungerar som en räfsa. På detta sätt kammar den effektivt loss lösa alger, mikroorganismer och sediment.

I akvarium är det viktigt att efterlikna deras naturliga fiberrika kost för att undvika tarmproblem. Vegetabiliska torrfoder av hög kvalitet som spirulinaflingor, eller räkmix med mycket ärtor/spenat rekommenderas. Detta kan kompletteras med frysfoder som artemia, cyklops eller mysis i små mängder.

Naturlig miljö

Arten lever i turbulent och syrerikt vatten längs Chizumulu-öns klippstränder. Här slår vågorna ständigt in mot stranden, vilket skapar en miljö med mycket rörelse och god syresättning. Det kraftiga ljuset i det grunda vattnet gynnar algtillväxten på stenarna. Den trivs i grunt vatten, sällan djupare än 5-6 meter. Dess naturliga hemvist är zonen där rena klippstränder möter sandbotten med utspridda stora stenblock.

Akvarium

Petrotilapia pyroscelos är en stor, aktiv och revirhävdande art som kräver ett rymligt akvarium på minst 400 liter eller mer. Inredningen bör bestå av rikligt med stenar som bildar grottor, skrevor och visuella barriärer. Det är en fördel att blanda större stenar med mindre för att skapa en komplex miljö som liknar deras naturliga habitat. Lämna gärna en del öppna sandytor mellan stenformationerna.

Lek

Det är en maternell munruvare där honan ensam tar hand om avkomman. I den naturliga miljön håller hanen ett revir kring en grotta, ofta nära sandbotten, och lockar till sig honor med intensiva färger och vibrerande rörelser. Leken sker i eller strax utanför grottan. Honan lägger äggen, plockar upp dem i munnen och befruktar dem genom att försöka fånga upp hanens äggfläckar på analfenan.

Därefter ruvar honan äggen i munnen under cirka tre veckor. Under denna tid drar hon sig undan och äter inget. Ruvande honor kan skifta färg och få en lätt blå ton. När ynglen är redo släpps de ut bland stenarna för att klara sig själva. I akvarium kan man flytta honan till ett separat akvarium mot slutet av ruvningstiden om man vill maximera antalet överlevande yngel.

Allmänt

På grund av hanarnas aggressivitet mot varandra är det oftast bäst att hålla en enda hane av Petrotilapia pyroscelos tillsammans med en grupp på 3–6 honor. Det ger hanen utlopp för sitt naturliga beteende utan att en enskild hona blir alltför utsatt.

Detta är en fisk med mycket personlighet. Det är en typisk mbuna: tuff, aktiv och bestämd. Hanarna tolererar sällan konkurrens från andra hanar av samma art, men kan fungera bra tillsammans med andra typer av mbuna, förutsatt att dessa inte liknar dem i färg och form. Undvik därför andra arter med blå kropp och orange fenor.

Ciklider.se