Pelvicachromis sacrimontis

Paulo, 1977

Pelvicachromis sacrimontis.

Foto: Kjell Forman

Snabbfakta

Grupp: Västafrikanska ciklider

Max Storlek: 12 cm

Minsta akvarievolym: 100 liter

Temperatur: 23 –

25 °C

pH: 6.0 –

9.5

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Pelvicachromis sacrimontis är det korrekta vetenskapliga namnet som gällt sedan 1977, då den tyska akvaristen Jochen Paulo publicerade beskrivningen. Trots detta har arten genom åren haft en rad olika handelsnamn och provisoriska beteckningar som skapat viss förvirring. Den har bland annat kallats “Pelvicachromis pulcher B” och “Pelvicachromis camerunensis” – det senare är dock missvisande då arten härstammar från Nigeria och inte Kamerun.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Pelvicachromis är sammansatt av grekiskans ”pelvic” (bäcken) och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Artepitetet sacrimontis är sammansatt av latinets “sacri” (helig) och “montis” (berg), alltså ”heligt berg”. Det är en hyllning till den tyske beteendebiologen Wolf Heiligenberg, vars efternamn kan översättas till just ”heligt berg”.

Utbredning

Arten har bara påträffats i sydvästra Nigeria, specifikt flodsystemet Niger och dess biflöden, samt möjligen Cross River. Typlokalen anges till Chokoche, Imo River, Rivers State i Nigeria.

Storlek och utseende

Pelvicachromis sacrimontis är en av de större arterna i släktet. Hanarna kan bli upp till 12 cm, medan honorna stannar runt 9 centimeter.”

Arten förekommer i tre olika färgformer: röd, grön och gul, även om de två senare kan vara svåra att skilja åt. Det är enbart hanarna som har dessa färgskillnader; honorna ser likadana ut oavsett variant. Båda könen har två mörka, horisontella band längs kroppen med ett ljust fält emellan. Ett tydligt kännetecken är den övre delen av ögat som lyser i gult eller guld. Dessutom löper ett skimrande blått streck från mungipan till gällocket, där man ofta ser en svart fläck inramad av blått.

De parallella linjerna längs kroppen hos Pelvicachromis sacrimontis skiljer sig från den vanliga palettcikliden (Pelvicachrimis pulcher). Hos Pelvicachromis sacrimontis är det ljusa mellanliggande bandet smalare än de mörka banden, medan det är tvärtom hos Pelvicachrimis pulcher.

Pelvicachromis sacrimontis har dessutom ofta grön- eller blåskimrande markeringar på huvudet som den vanliga palettcikliden saknar. Honorna får under lekperioden en intensivt djupröd eller nästan svart buk, och ryggfenan skiftar från mörksvart i framkant till gulaktig baktill.

Foder

I naturen är Pelvicachromis sacrimontis en allätare som silar bottenmaterialet i jakt på föda. Den lever främst på småpartiklar, växtdelar och små ryggradslösa djur som den hittar bland löv och rötter.

I akvarium är den okomplicerad och accepterar de flesta foder. En bas av högkvalitativt sjunkande granulat eller flingor rekommenderas. För att locka fram de vackraste färgerna och stimulera lek bör man variera detta med fryst foder som artemia, cyclops och daphnia.

Naturlig miljö

Arten lever i skuggiga, lugnt strömmande vatten där botten består av fin sand eller lera, ofta täckt av ett lager nedfallna löv och ved. Vattnet i dessa miljöer är mjukt och surt, ofta tefärgat av tanniner från nedbrytande växtmaterial. Temperaturen ligger stabilt mellan 22 och 26 grader. För framgångsrik odling krävs ofta att man efterliknar de naturliga vattenvärdena med mjukt vatten och ett pH runt eller strax under 7,0.

Akvarium

Ett par av Pelvicachromis sacrimontis bör ha ett akvarium på minst 80–100 liter, men eftersom den är både större och stundtals mer aggressiv än andra arter i släktet är ett större akvarium (gärna minst 80 cm långt) att föredra. Som bottenmaterial används fin sand så att fiskarna kan utöva sitt naturliga beteende att sila sand genom gälarna och gräva gropar.

Inredningen ska erbjuda trygghet. Skapa många gömställen med hjälp av rötter, stenar och grottor – till exempel halverade skal av kokosnötter. Tät plantering med tåliga växter som Anubias, Microsorum och Bolbitis minskar aggressioner och skapar naturliga revirgränser. Flytväxter ger dämpad belysning och skapar extra trygghet.

Lek

Detta är en substruvande grottlekare. Den bildar starka, monogama par som ofta håller ihop över flera lekomgångar. Det är ofta honan som tar initiativet till leken genom att visa upp sin intensivt röda buk och locka med sig hanen till en utvald grotta. Äggen fästs i taket eller på väggarna inne i grottan.

Efter cirka tre dagar kläcks äggen, och efter ytterligare en dryg vecka (åtta till nio dagar) blir ynglen frisimmande. Föräldrarna fortsätter att vakta yngelkullen i fem till sex veckor, och ibland upp till två månader. Under leken och yngelvården visar båda föräldrarna, men särskilt hanen, sina mest intensiva färger. En kull består vanligen av 40–50 yngel, men kan uppgå till över 100.

Allmänt

Pelvicachromis sacrimontis är oftast fredlig, men kan bli starkt revirhävdande under lekperioden. Det bästa sättet att få ett harmoniskt par är att börja med en grupp ungfiskar och låta dem para ut sig naturligt. Belöningen är att se de stolta föräldrarna valla sin yngelkull bland växtligheten. Lämpligt sällskap i akvariet är mindre till medelstora tetror eller barber, men undvik alltför stora eller aggressiva fiskar.

Ciklider.se