Otopharynx sp. 'spots'

Otopharynx sp. ’spots’, från Sani.

Foto: Hans Bergkvist

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Haplochromis-gruppen

Max Storlek: 18 cm

Minsta akvarievolym: 400 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Otopharynx sp. ’spots’ är ett provisoriskt namn i väntan på att arten beskrivs vetenskapligt.

Vad namnet betyder

Otopharynx är sammansatt av grekiskans ”oto” (öra) och ”pharynx” (strupe). Handelsnamnet ’spots’ (fläckar) syftar på de distinkta svarta markeringarna längs sidolinjen som kännetecknar arten.

Utbredning

Artens utbredning är begränsad till området kring Sani, Chia och Nkhomo Reef i Malawisjöns sydvästra del.

Storlek och utseende

I sin naturliga livsmiljö blir hanarna sällan mer än 10-12 cm, men i akvariemiljö med god tillgång på föda blir de oftast betydligt större. Det är inte ovanligt att hanarna blir 17-18 cm, medan honorna är tydligt mindre. Kroppsformen är strömlinjeformad, lätt hoptryckt från sidorna med ett spetsigt huvud.

Hos vuxna individer är de utseendemässiga könsskillnaderna tydliga. Fullt utfärgade hanar får en intensivt gul buk som gradvis övergår i cyan, grönt och slutligen djupt blått över ryggen. Rygg- och analfenorna skiftar ofta i rött med inslag av blå prickar. Honorna och ungfiskarna är mer diskret färgade i silverskimrande dräkt, med tre svarta fläckar längs kroppssidorna. Dessa sitter placerade bakom bröstfenan, ovanför analfenan och precis framför stjärtfenan.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Otopharynx sp. ’spots’ en sandssilare som söker igenom bottensubstratet efter smådjur, ryggradslösa djur och organiskt material.

I akvariet är de sällan kräsna utan accepterar det mesta som erbjuds. För att fisken ska må bra och behålla sina färger rekommenderas en bas av högkvalitativa pellets eller flingfoder. Detta bör kompletteras regelbundet med fryst foder som artemia, mysis och räkmix.

Naturlig miljö

Arten lever i den så kallade övergångszonen, det vill säga området där klippkusten planar ut och övergår i sandbottnar. Här blandas öppna sandytor för födosök och stenstrukturer som erbjuder skydd och revirgränser.

Akvarium

Ett akvarium för Otopharynx sp. ’spots’ bör vara minst 150 centimeter långt och rymma omkring 400 liter eller mer för att fiskarna ska komma till sin rätt. Det är akvariets längd snarare än dess höjd eller totala volym som är avgörande.

Inredningen bör spegla övergångszonen med fin sand som bottenmaterial så att fiskarna kan sila sanden naturligt. Bygg upp stenformationer i ena delen av karet eller längs bakrutan för att skapa revirgränser och gömställen, men lämna stora ytor av öppen sand fria.

Lek

Arten är en maternell munruvare. Det innebär att honan ensam tar ansvar för att ruva äggen och skydda de nykläckta ynglen i sin mun. Hanen är polygam och vill gärna leka med flera honor. Inför leken bygger hanen ofta en liten krater i sanden eller gör anspråk på en plats nära en stenformation där han visar upp sin färgprakt för att locka till sig honor.

Själva leken är en intensiv dans där honan lägger ägg som hon omedelbart plockar upp i munnen, varefter hanen befruktar dem. Efter leken drar sig honan undan till en lugn plats bland stenarna. För att lyckas med odling i akvarium är det viktigt att hålla en gruppfördelning med fler honor än hanar. Detta sprider hanens intensiva uppvaktning och ger honorna nödvändig återhämtning.

Allmänt

Otopharynx sp. ’spots’ är en förhållandevis lugn och fredlig art. De hävdar sina revir, särskilt under lekperioder, men aggressiviteten riktas då främst mot artfränder eller fiskar med liknande utseende. De passar bäst i ett sällskapsakvarium tillsammans med andra lugna malawiciklider som Aulonocara och andra fredliga haplochrominer. Robusta malar som Synodontis är också bra sällskap. De bör däremot inte hållas med hetsiga och aggressiva mbunas.

Otopharynx sp. ’spots’, Sani.

Foto: Lars Nilsson

Ciklider.se