Ophthalmotilapia heterodonta

Poll & Matthes, 1962
Ophthalmotilapia heterodonta, Kigoma.
Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: TanganyikacikliderEctodini-gruppen
Max Storlek: 14 cm
Minsta akvarievolym: 350 liter
Temperatur: 23 –
26 °C
pH: 7.7 –
9.2
Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Ophthalmotilapia heterodonta beskrevs ursprungligen som Ophthalmochromis ventralis heterodontus av Poll och Matthes år 1962. Andra namn som använts är Ophthalmochromis heterodontus, Ophthalmochromis heterodontus och Ophthalmotilapia ventralis heterodontus. Arten har omväxlande klassats som egen art och som underart till Ophthalmotilapia ventralis, men är idag accepterad som en egen art.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Ophthalmotilapia är sammansatt av grekiskans ”ophthalmos” (öga) och ”tilapia” som är en latinisering av thiape som är ett afrikanskt ord för fisk. Artepitetet heterodonta kommer också från grekiskan: “hetero” (olika) och “odonta” (tand). Det syftar på artens unika tanduppsättning vilken skiljer den från den närbesläktade Ophthalmotilapia ventralis.

Utbredning

Artens utbredning är begränsad till Tanganyikasjöns nordvästra del, specifikt längs Demokratiska republiken Kongos kustlinje norr om Ubwarihalvön. Typmaterialet till artens vetenskapliga beskrivning samlades in vid Mboko Island,

Storlek och utseende

Ophthalmotilapia heterodonta är en medelstor art med en slank och elegant kroppsform. Hanarna blir som störst cirka 15 cm, medan honorna sällan blir mer än 12–13 cm. Könsskillnaderna är tydliga,

Hanarna får en skimrande ljusblå grundfärg med svarta markeringar på sidorna. Fenorna är långt utdragna och bukfenorna har äggattrapper i ändarna. Hanarnas färgmönster varierar en del mellan de olika populationerna. Honorna är betydligt mer diskret silverfärgade. De har också tydligt kortare fenor än hanarna. Honorna är mycket lika honorna från andra arter i släktet.

Foder

I sin naturliga livsmiljö livnär sig Ophthalmotilapia heterodonta främst på trådalger, olika små ryggradslösa djur, insekter och insektslarver. Arten verkar konsumera mer karnivor (köttätande) föda än andra närbesläktade arter.

I akvarium accepteras de flesta foder, men de bör erbjudas foder som speglar den naturliga dieten. Exempel på lämpliga foder är räkmix, torrfoder och frysfoder som artemia, cyklops och daphiner.

Naturlig miljö

Arten lever i övergångszonen mellan klippor och sandbottnar, oftast på grunt vatten mellan 3 och 5 meters djup. Här lever de i grupper på upp till dussintals individer. De trivs i områden där stenar och grus blandas med sand, både i lugnare vatten och i zoner med viss vågaktivitet.

Akvarium

Ett akvarium för Ophthalmotilapia heterodonta bör vara minst 150 cm långt och rymma minst 400 liter. För att möjliggöra hanarnas territoriella beteende och lek behöver akvariet inredas med stora öppna sandytor och stenformationer som avgränsar revir.

Lek

Detta är en maternell munruvare med ett intressant fortplantningsbeteende. Inför leken bygger hanen ett ”bo” i form av en sandkrater, ofta ovanpå eller intill en platt sten som fungerar som lekplats. Hanen lockar honan till platsen genom en vibrerande dans med fenorna.

Leken sker i sandkratern, där honan lägger äggen och hanen befruktar dem. Honan plockar sedan omedelbart upp äggen i munnen för att ruva dem. Honan ruvar sedan ägg och larver i 3–4 veckor. Under denna tid äter hon inget eller mycket lite. När ynglen är färdigutvecklade släpps de ut och får klara sig själva. Kullarna består normalt av 20 till 60 yngel.

Allmänt

Ophthalmotilapia heterodonta är en revirhävdande art som hålls bäst i en grupp med 3-5 honor per hane. Hanarna är aggressiva mot varandra, och för att sprida aggressionen är det ofta bättre att hålla en grupp med minst tre hanar i ett stort akvarium, snarare än bara två där den svagare riskerar att mobbas ihjäl. En ensam hane färgar sällan ut lika vackert som när han har konkurrenter att mäta sig med.

När det gäller sällskap bör man undvika andra arter ur släktet för att förhindra hybridisering. Lämpligt sällskap är andra tanganyikaciklider som inte konkurrerar om samma nisch, exempelvis snäckskalslekare (Neolamprologus), sandciklider (Xenotilapia) eller frisimmande Cyprichromis.