Neolamprologus helianthus

Büscher, 1997

Neolamprologus helianthus.

Foto: Christian Alfredsson

Snabbfakta

Grupp: Tanganyikaciklider – Lamprologini-gruppen

Max Storlek: 9 cm

Minsta akvarievolym: 100 liter

Temperatur: 23 –

26 °C

pH: 7.7 –

9.2

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Neolamprologus helianthus beskrevs vetenskapligt av Heinz H. Büscher år 1997. Ibland har namnet Neolamprologus sp. ‘kijumba’ använts.

Vad namnet betyder

Neolamprologus är sammansatt av de grekiska orden ”neo” (ny) och Lamprologus, som är det ursprungliga släktet. Namnet refererar till att arterna i detta släkte tidigare ingick i släktet Lamprologus, från vilket de flyttades till detta nya släkte. Förändringen grundades på beslutet att enbart flodlevande ciklider skulle ingå i släktet Lamprologus.

Artepitetet är sammansatt av grekiskans ”helios” (sol) och ”anthus” (blomma). Helianthus är också det vetenskapliga släktnamnet för våra vanliga solrosor. Namnet syftar på de lysande gula prickarna på artens kropp och fenor.

Utbredning

Arten förekommer på ett mycket begränsat område som sträcker sig längs en cirka 20 kilometer lång kuststräcka på Tanganyikasjöns västra sida, i Demokratiska republiken Kongo. Mer specifikt mellan orterna Kalo och Kamakonde strax norr om floden Lunangwa. Typexemplaren för artens vetenskapliga beskrivning samlades in nära Siedlung Kamakonde, söder om staden Moba.

Storlek och utseende

I akvarium blir hanarna vanligtvis upp till 8–9 cm, medan honorna förblir något mindre. Kroppen är långsträckt och något högre än hos många närbesläktade arter. Grundfärgen varierar från ljust beige till ljusbrun, med intensivt gula till orangefärgade prickar som täcker kroppssidorna och fenorna.

På gällocken finns V-formade mörka markeringar. De opariga fenorna ramas in av blåvita kanter, vilket skiljer den från den närbesläktade Neolamprologus savoryi. Ynglen har tydliga vertikala ränder, men dessa bleknar bort i takt med att fisken växer upp.

Foder

I sin naturliga livsmiljö livnär sig Neolamprologus helianthus främst på små ryggradslösa djur, insektslarver och djurplankton som den effektivt plockar från det fria vattnet eller klipporna.

I akvarium bör den ges en varierad kost som speglar artens naturliga födovanor. Exempel på lämpliga foder är räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten hör hemma i den klippiga zonen på grunt vatten, oftast på djup mellan 2 och 7 meter, där det är sparsamt med sedimentet. Här rör den sig vant bland stenblock och i sprickor för att söka både skydd och föda.

Akvarium

Ett akvarium för Neolamprologus helianthus bör rymma minst 100 liter för ett par eller en liten grupp, men ett större akvarium rekommenderas för att minimera aggressioner. Försök efterlikna den naturliga klippmiljön med rikligt med stenar som bildar grottor, skrevor och visuella barriärer.Detta skapar trygghet och naturliga revirgränser.

En sandbotten är att föredra. Eftersom arten inte är en intensiv grävare fungerar det ofta bra att plantera tåliga växter som Anubias och Vallisneria, vilket ger en fin kontrast mot stenarna.

Lek

Neolamprologus helianthus är en parbildande substratruvare om leker i grottor och skrevor. Den har inte lika starka parband och bildar inte kolonier på samma sätt som den klassiska “Prinsessan av Burundi” (Neolamprologus brichardi). Kullstorleken är relativt liten, normalt mellan 40 och 60 ägg.

Hanen och honan håller ofta till i varsin närliggande skreva snarare än att dela samma grotta. Honan lägger äggen, som är relativt få, på väggar eller tak inne i en trång grotta och sköter den direkta omvårdnaden medan hanen vaktar reviret utanför. Ynglen som är randiga i början vaktas noga av föräldrarna. Även om de inte bildar lika komplexa familjegrupper som vissa släktingar, kan äldre syskon ibland tolereras inom reviret en tid.

Allmänt

Neolamprologus helianthus är en av de vackrast färgade arterna inom “brichardi-komplexet”. Temperamentet är liknar de närbesläkatde arterna: de är tuffa för sin storlek och försvarar sitt revir med kraft, särskilt under lekperioden.

De passar utmärkt i ett artakvarium men kan också hållas i större sällskapsakvarier tillsammans med andra arter från klippmiljön, såsom Julidochromis och Altolamprologus. Det är dock viktigt att undvika att hålla dem med närbesläktade arter som Neolamprologus brichardi och Neolamprologus pulcher. Detta för att minska aggressioner och undvika hybridisering.

Under en period ansågs den vara en lokal variant av Neolamprologus splendens men klassas nu som en egen art.

Arten tillhör brichardi-komplexet dit följande arter brukar räknas: Neolamprologus brichardi, N. crassus, N. falcicula, N. gracilis, N. helianthus, N. marunguensis, N. olivaceous, N. pulcher, N. savoryi, N. splendens, N. walteri.

Ciklider.se