Nannocharax latifasciatus

Coenen & Teugels, 1989

Nannocharax latifasciatus.

Foto: Kjell Fohrman

Snabbfakta

Grupp: Icke ciklider – Tetror

Max Storlek: 6 cm

Minsta akvarievolym: 50 liter

Temperatur: 23 –

26 °C

pH: 6.0 –

7.5

Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Nannocharax latifasciatus beskrevs vetenskapligt av forskarna Coenen och Teugels år 1989. Den har inga kända handelsnamn eller synonymer.

Vad namnet betyder

Nannocharax är sammansatt av latinets ”nannus” (liten), och det grekiska ordet ”charax”, som ursprungligen användes för att beskriva en havsfisk men som inom taxonomin ofta kopplas till karpalaxartade fiskar. Det syftar på den ringa storleken som är typisk för släktet. Artepitetet latifasciatus kommer från latinets ”latus” (bred) och ”fasciatus” (bandad), vilket syftar på artens bredbandade mönster.

Utbredning

Arten är endemisk för Västafrika. Dess utbredningsområde är relativt begränsat och sträcker sig från Oshun River i västra Nigeria till Cross River vid gränsen mot Kamerun. Den har även rapporterats från floderna Nyanga och Oguue rivers i sydvästra Gabon. Typexemplaren för artens vetenskapliga beskrivning samlades in i New Calabar River, 3 kilometer söder om Isiokpo i Nigeria.

Storlek och utseende

Nannocharax latifasciatus når en maximal längd på cirka fem centimeter, vilket gör den till en av de mindre representanterna i sitt släkte. Kroppsformen är slank och endast svagt sammantryckt från sidorna, med ett huvud som är oproportionerligt stort. Ett tydligt kännetecken är de högt placerade ögonen med ett brett mellanrum och den karaktäristiska nosen.

Grundfärgen skiftar i toner av ljusbrunt till blekgult. Det mest framträdande draget är det breda, mörka bandet som löper horisontellt längs kroppen, ofta hela vägen från nosen, genom ögat och ut mot stjärtfenan. På stjärtens bas avslutas detta band ofta som en rundad fläck. Runt detta band, och särskilt på ryggen, syns ibland ett nätliknande mönster. När fisken trivs och visar sina bästa färger kan man ana gula toner i ögats överkant, en brunaktig rygg och en silverglänsande buk. Ryggfenan kan skifta svagt i orangerött medan stjärtfenan ofta har röda inslag vid basen. Könsskillnaderna är otydliga, men honorna tenderar att få en något fylligare kroppsform än hanarna, särskilt när de bär på rom.

Foder

I naturen är Nannocharax latifasciatus en mikropredator. Den tillbringar dagarna med att söka igenom bottenmaterialet och växtligheten efter små ryggradslösa djur. Den betar gärna på algbeklädda ytor (så kallad ”aufwuchs”) för att hitta dessa små organismer. Den är alltså varken en renodlad växtätare eller en rovfisk som jagar större byten, utan en specialist på småkryp som insektslarver och små kräftdjur.

I akvarium är den i regel okomplicerad att mata, förutsatt att fodret är av rätt storlek. Den uppskattar levande och fryst foder av hög kvalitet, såsom artemia, daphnier (vattenloppor) och cyklops. Frysta mygglarver fungerar också utmärkt. Även om den föredrar animaliskt foder kan den lära sig att acceptera torrfoder i form av små pellets eller flingor av hög kvalitet. För att fisken ska må bra och visa sina finaste färger är variation nyckeln, och man bör mata lite men ofta, gärna två till tre gånger om dagen, för att efterlikna dess naturliga ätbeteende.

Naturlig miljö

Arten lever i tropiska skogsområden, i allt från större flodmynningar till mindre bäckar kring Nigerdeltat. Vattnet i dessa miljöer är ofta syrerikt och strömmande, men fisken söker sig gärna till lugnare partier bland tät vegetation och rötter nära flodbankerna.

Vattenparametrarna i dessa vattendrag är typiska för Västafrika med ett pH-värde runt neutralt till svagt surt, ungefär 6,5 till 7,0. Vattnet är mjukt eftersom berggrunden och regnvattnet i regnskogen inte tillför mycket mineraler. Temperaturen är stabil och tropisk, vanligtvis mellan 24 och 28 °C. Fisken är anpassad till en miljö med mycket växter, sjunkna grenar och stenar som erbjuder skydd mot rovdjur samt är rika på de små ryggradslösa djur den lever av.

Akvarium

För att Nannocharax latifasciatus ska komma till sin rätt bör den hållas i en grupp. För ett litet stim på sex till tio individer rekommenderas ett akvarium på minst 50 liter. Det viktigaste är dock bottenytan snarare än höjden, så ett långsmalt akvarium på omkring 90–100 centimeter är idealiskt för att ge dem utrymme för sitt naturliga beteende. Akvariet bör inredas med sand eller fint grus och erbjuda gott om gömställen i form av rötter, stenar och växlighet.

Växter som Javamossa, Anubias eller liknande är utmärkta val då de efterliknar den naturliga miljön och ger skydd. Vattnet bör vara välfiltrerat och syrerikt utan att strömmen blir för stark; de vill ha cirkulation men också lugnare platser att vila på. Regelbundna vattenbyten på 25–30 procent varje eller varannan vecka är nödvändigt för att hålla vattenvärdena stabila. Som sällskap passar andra fredliga och små fiskar utmärkt, exempelvis små tetror, rasboror, små ciklider eller mindre malar. Undvik stora eller aggressiva arter som kan se denna lilla fisk som ett byte.

Lek

Det finns begränsad vetenskaplig dokumentation kring hur Nannocharax latifasciatus fortplantar sig i sin naturliga livsmiljö. I akvarium har den visat sig vara villig att leka under rätt förutsättningar. Den är en så kallad romspridare, vilket innebär att den släpper sina ägg fritt bland vegetationen och därefter inte visar någon omsorg om avkomman. Föräldrarna kan också äta upp sin egen rom om de får chansen.

För att odla arten bör man sätta upp ett separat lekakvarium med mjukt och lätt surt vatten (pH 6,0–6,5). Akvariet bör vara inrett med mycket mossa eller en ”lekmopp” där äggen kan fastna och skyddas. I akvariet hålls en liten grupp med både hanar och honor som matats rikligt med levande foder. Leken sker ofta i gryningen. Efter leken bör föräldrarna flyttas tillbaka till sitt vanliga akvarium. Äggen kläcks snabbt, vanligtvis inom ett till två dygn, och ynglen är extremt små. Den första tiden kräver de mikroskopiskt foder som infusorier innan de är stora nog att äta nykläckt artemia.

Allmänt

Nannocharax latifasciatus är en social fisk som trivs bäst i grupp, där man ofta kan observera ett intressant samspel och en lätt hierarki mellan individerna. Med en livslängd på två till tre år, och ibland längre under optimala förhållanden, är det en tacksam art som bjuder på mycket personlighet i ett litet format. Den passar både den erfarne akvaristen och den engagerade nybörjaren som är beredd att lägga lite extra omsorg på vattenkvalitet och inredning.

Ciklider.se