Mylochromis labidodon

Trewavas, 1935

Mylochromis labidodon, hane vid Mbenji Island.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Haplochromis-gruppen

Max Storlek: 20 cm

Minsta akvarievolym: 300 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Mylochromis labidodon beskrevs vetenskapligt som Haplochromis labidodon av Ethelwynn Trewavas år 1935. Den har även varit placerad i släktena Cyrtocara och Maravichromis. Arten kallas ibland stenvältare på grund av sitt unika födosöksbeteende.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Mylochromis är sammansatt av grekiskans ”mylos” (kvarn) och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Detta syftar på de kraftiga svalgtänder som är typiska för släktet och som används för att krossa föda. Artepitetet labidodon kommer från grekiskans “labis” (tång eller pincett) och “odon” (tand). Tillsammans beskriver namnet en fisk med en tanduppsättning som liknar en tång, vilket är en anpassning för att plocka upp ryggradslösa djur från bottnen.

Utbredning

Arten är spridd runt hela Malawisjön men är särskilt talrik vid Mwaya i Tanzania och Deep Bay i Malawi. Den finns även i mindre utsträckning i den anslutande Malombesjön. En populär variant som ofta exporteras till akvariehandeln kommer från området kring Maleri Island.

Storlek och utseende

Mylochromis labidodon är en medelstor och långsmal ciklid med en något tillspetsad huvudform. I sin naturliga livsmiljö blir hanarna cirka 18 cm och honorna omkring 13 cm. I akvarium där tillgången på foder är god kan den bli ytterligare något större.

Grundfärgen är silvergrå med ett svart diagonalt band som sträcker sig från ryggfenans början ner mot stjärtfenan. Bandet kan variera i tjocklek och form mellan olika individer. Könsmogna hanar får, särskilt under lekperioden, blå toner på huvudet och kroppssidorna, medan honorna behåller sin mer diskreta silverfärg. Hanarnas rygg- och stjärtfena kan dessutom skifta i blå nyanser.

Foder

Mylochromis labidodon har ett unikt födosöksbeteende som gett upphov till smeknamnet ”stenvältare”. I sin naturliga livsmiljö söker den sin föda genom att knuffa undan och vända småstenar för att komma åt ryggradslösa djur som gömmer sig därunder. Den är en utpräglad köttätare som livnär sig på insektslarver, snäckor och små kräftdjur.

I akvarium accepteras de flesta foder, men den bör erbjudas en variation av proteinrika foder. Exempel på lämpliga foder är räkmix med en hög andel räkor, fryst foder som mysis, krill och musselkött. Detta kan kompletteras med högkvalitativt granulat eller flingfoder, gärna med högt proteininnehåll.

Naturlig miljö

Arten lever i övergångszonen där klippreven möter sandbotten på djup mellan 5 och 20 meter. Den föredrar bottnar täckta av grus och småsten där den kan utöva sitt naturliga födosöksbeteende.

Akvarium

Eftersom Mylochromis labidodon är en aktiv simmare som kan bli relativt stor, krävs ett rymligt akvarium. Ett kar på minst 300 liter är en bra utgångspunkt, men gärna större för att ge fisken det simutrymme den behöver.

Inredningen bör bestå av en botten med finkornigt material. Placera ut några stenar eller klippformationer för att skapa revirgränser och gömställen, men lämna stora öppna simytor.

Lek

Arten är en maternell munruvare. Det innebär att honan ruvar äggen i munen tills ynglen är färdigutvecklade. Under leken blir hanen revirhävdande och visar upp sina vackraste färger för att locka till sig en hona. Paret cirklar runt varandra, ofta över en grop i sanden eller en platt sten. Honan lägger äggen, hanen befruktar dem, och honan plockar snabbt upp dem i munnen.

En hona kan bära på mellan 30 och 70 ägg. Ruvningstiden är normalt cirka 3 veckor. Under denna tid äter honan ingenting. Ynglen är frisimmande när honan släpper ut dem och kan matas med nykläckt artemia direkt. Om man vill maximera överlevnaden hos ynglen kan honan flyttas till ett separat akvarium efter drygt två veckors ruvning, där hon får släppa ut ynglen i lugn och ro.

Allmänt

Mylochromis labidodon är förhållandevis fredlig. Hanarna kan vara territoriella vid lek, men i ett rymligt akvarium med både simytor och gömställen fungerar de oftast bra ihop med andra arter. Lämpligt sällskap är haplochrominer av liknande storlek. Undvik alltför små fiskar som kan bli mat, eller mycket aggressiva arter som kan stressa dem.

Ciklider.se