Microsynodontis polli

Lambert, 1958

Microsynodontis polli.

Foto: Michael Persson

Snabbfakta

Grupp: Icke ciklider – Malar

Max Storlek: 5 cm

Minsta akvarievolym: 60 liter

Temperatur: 22 –

26 °C

pH: 6.0 –

7.5

Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Microsynodontis polli beskrevs vetenskapligt av Lambert år 1958. I akvariehandeln stöter man oftast på denna art under namnen pygmé-synodontis eller pygmémal.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Microsynodontis är sammansatt av grekiskans ”mikros” (liten) och Synodontis som är ett närstående släkte. Namnet syftar helt enkelt på att dessa fiskar är betydligt mindre än sina kända släktingar. Artepitetet polli hedrar den belgiske iktyologen Max Poll (1908-1991), en forskare som bidragit stort till vår kunskap om Afrikas sötvattensfiskar.

Utbredning

Arten förekommer i delar av det övre Niger-systemet i Gbinfloden i Guinea och Saint John-floden i Liberia. Obekräftade fynd har också rapporterats från Demokratiska republiken Kongo i Kinsuka-forsarna nära Pool Malebo (Stanley Pool), Kinshasa och floderna Nutile, Kwango och Ndjili. Typmaterialet för artens vetenskapliga beskrivning samlades in i Gbinfloden.

Storlek och utseende

Microsynodontis polli är en mycket liten mal där vuxna djur sällan blir större än 3,5 till 4,1 centimeter. Kroppen är kompakt och spolformad med en rundad stjärtfena. Färgteckningen kan variera kraftigt mellan individer och fångstplatser. Grundfärgen skiftar ofta mellan gulbrunt och mörkbrunt, täckt av oregelbundna fläckar eller ljusare mönster längs kroppen. Fenorna är oftast halvgenomskinliga i bruna toner. Att skilja könen åt är svårt, men honorna är ofta något rundare om buken jämfört med de slankare hanarna.

Foder

I sin naturliga livsmiljö söker Microsynodontis polli föda i bottenslammet, och den livnär sig främst på små insektslarver, kräftdjur och annat organiskt material. I akvarium är den inte kräsen utan accepterar de flesta typer av foder, så länge bitarna är små nog och sjunker till botten. En varierad kost bestående av krossat högkvalitativt torrfoder varvat med fryst eller levande foder som artemia, cyclops och daphnier rekommenderas för att hålla fiskarna i god kondition. Eftersom arten är nattaktiv och något skygg är det bäst att mata sent på kvällen eller när belysningen dämpats, så att de hinner äta innan snabbare dagaktiva fiskar tar allt.

Naturlig miljö

Arten lever i skogsområden där mindre floder och bäckar flyter fram. Vattendragen karaktäriseras ofta av en svag till måttlig ström och mörkt, humusrikt vatten. Här består bottnarna ofta av sand, lera och nedfallna löv, och vattnet är färgat av humusämnen. Miljön i vattendragen utgörs av rötter, stenar och grenar som erbjuder gott om skydd. Vattentemperaturen varierar mellan 22–26 °C och pH-värdet ligger mellan 6,0 och 7,2. Stabila värden är viktigare än exakthet, men man bör undvika extremt hårt och basiskt vatten.

Akvarium

Microsynodontis polli trivs bäst i grupp, vilket ställer vissa krav på akvariets storlek. Ett akvarium på minst 60 centimeter, motsvarande 55–70 liter, är en bra utgångspunkt för en grupp på 5–8 individer. Bottenmaterialet bör bestå av ett finkornigt material för att skydda fiskens känsliga skäggtömmar när den bökar efter mat.

Inredningen bör anpassas för att fiskarna ska känna sig trygga, med många gömställen i form av rötter, stenar och grottor. Tät plantering och flytväxter rekommenderas för att dämpa belysningen, eftersom arten är skymnings- och nattaktiv. Vattencirkulationen bör vara måttlig och vattnet syrerikt, men undvik kraftig turbulens som tvingar fisken att kämpa mot strömmen.

Lek

Att odla arten i akvarium anses vara svårt och det finns få dokumenterade fall av lyckad lek. Arten antas vara en äggspridare som leker fritt i vattnet eller över bottnen utan att visa någon yngelvård.

Allmänt

Microsynodontis polli är en liten, fredlig mal som lämpar sig utmärkt för mindre till medelstora sällskapsakvarier. Det är en lugn art som trivs bäst i ett stillsamt tempo tillsammans med andra små och fredliga fiskar. Den bör alltid hållas i grupp för att känna trygghet; då visar den upp ett mer naturligt beteende där de utforskar bottnen tillsammans och vilar gemensamt i skrevor.

Som sällskap passar små tetror, mindre västafrikanska barber och fredliga dvärgciklider utmärkt. Man bör undvika aggressiva, stora eller alltför livliga fiskar som kan stressa malarna eller se dem som föda. Arten är tålig förutsatt att vattenkvaliteten är god, men den är känslig för höga halter av nitrit och nitrat.