Melanochromis chipokae

Johnson, 1975
Melanochromis chipokae hane från Chidunga Rocks.
Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: MalawicikliderMbuna-gruppen
Max Storlek: 15 cm
Minsta akvarievolym: 350 liter
Temperatur: 23 –
27 °C
pH: 7.5 –
8.5
Akut hotad (CR)

Handelsnamn och synonymer

Melanochromis chipokae beskrevs vetenskapligt av Donald S. Johnson år 1975.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Melanochromis kommer från grekiskans “melano” (svart), sammansatt med “chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Artepitetet chipokae är en direkt referens till platsen Chidunga Rocks strax utanför hamnstaden Chipoka vid Malawisjön där arten har sitt urspring.

Utbredning

Arten har en begränsad utbredning och förekommer naturligt endast vid Chidunga Rocks utanför Chipoka i Malawisjöns sydvästra del. Detta är också typlokalen för arten.

Storlek och utseende

Detta är en av de större och kraftigare arterna inom sitt släkte. Hanarna kan bli upp till 15 cm, medan honorna stannar runt 11-12 centimeter. Kroppen är relativt långsmal och torpedformad, vilket avslöjar att det är en snabbsimmare. De utseendemässiga könsskillnaderna är tydliga.

Vuxna hanar får en djupt svart eller blåsvart grundfärg med två lysande ljusblå eller vita längsgående band. Honorna och ungfiskar har ett helt omvänt färgmönster med en gul till gyllene grundfärg och svarta längsgående band. Båda könen har svarta markeringar i rygg- och analfenan.

Munnen hos Melanochromis chipokae skiljer arten från den annars mycket lika Melanochromis auratus. Hos Melanochromis auratus är nosen rundad och anpassad för att skrapa alger, medan Melanochromis chipokae har en spetsigare nos och en längre käke. Detta är en anpassning till artens liv som rovfisk.

Foder

Till skillnad från många andra mbunas (klipplevande ciklider) som betar alger, är Melanochromis chipokae en utpräglad rovfisk. I naturen jagar den aktivt småfisk, vilket dess långsmala käkar är anpassade för. Den är dock anpassningsbar och kan även leta i bottensedimentet efter ryggradslösa djur.

I akvarium bör man erbjuda varierad och proteinrik föda. En bas av räkmix, fryst artemia, mysis och granulat av hög kvalitet rekommenderas. Även om de är rovfiskar mår de bra av ett visst inslag av vegetabilier, exempelvis spirulina, för att hålla matsmältningen i trim.

Naturlig miljö

Den föredrar sandiga områden bland stenblocken eller den grundare delen med mer renodlad stenmiljö. Här finns den på djup ner till 9 meter.

Akvarium

Ett akvarium för Melanochromis chipokae bör rymma minst 350 liter, vilket ger tillräckligt med utrymme för artens territoriella beteende. Akvariet inreds med ett finkornigt bottenmaterial och stenformationer som bildar gott om gömställen för att efterlikna dess naturliga miljö.

Lek

Detta är en maternell munruvare, vilket innebär att honan ruvar äggen i sin mun. Hanen gräver en grop i sanden, ofta intill en sten, och lockar dit honan med intensiva färger och vibrerande rörelser. När honan försöker plocka upp äggfläckarna på hanens analfena i tron att det är ägg, befruktas äggen i honans mun.

Ruvningstiden är cirka tre veckor, och under denna tid äter honan ingenting. Det är viktigt att honan får vara i fred, då stress kan få henne att spotta ut eller svälja kullen. När ynglen släpps ut är de tillräckligt stora för att direkt äta nykläckt artemia eller finfördelat torrfoder. En kull består normalt av mellan 20 och 50 yngel.

Allmänt

Melanochromis chipokae är känd för sitt hetsiga och aggressiva temperament. Hanarna tolererar sällan andra hanar i samma akvarium om det inte är mycket stort, och även honorna kan vara tuffa mot varandra. Man bör undvika att hålla dem med arter som har liknande färgmönster för att minska aggressioner och risken för hybridisering.

Genom att hålla och odla denna art i akvarium bidrar seriösa hobbyn till att bevara en fisk som lever farligt nära utrotning i sin naturliga livsmiljö.