Maylandia sp. 'daktari'

Maylandia sp. ‘daktari’, hane vid Ciwindi.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Mbuna-gruppen

Max Storlek: 12 cm

Minsta akvarievolym: 200 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

7.5

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Maylandia sp. ’daktari’ är ett provisoriskt namn som används i väntan på att arten ska beskrivas vetenskapligt. Tidigare förekommande namn är Metriaclima sp. ’daktari’ och Pseudotropheus ’Yellow Acei’. I akvariehobbyn kallas den ibland bara “Daktari”.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Maylandia hedrar den tyske iktyologen Hans Joachim Mayland (1928-2004). Handelsnamnet ‘daktari’ är hämtat från språket swahili och betyder ”läkare” eller ”doktor”.

Utbredning

Arten förekommer vid fyra kända lokaler: Undu Reef och Hai Reef i Tanzania, samt Chiwindi och Liutsche i Moçambique. Dessa populationer skiljer sig åt i utseende. De tanzaniska varianterna (Undu och Hai Reef) är de som vanligen ses i handeln och kännetecknas av sin gula färg. De moçambikanska populationerna har istället en tydlig blå eller purpurfärgad ton över ryggen och sidorna, men är betydligt mer sällsynta i akvariesammanhang.

Storlek och utseende

Detta är en relativt liten mbuna där hanarna normalt blir omkring 10-11 cm, medan honorna stannar vid cirka 9 cm. I akvarium kan de bli något större. Kroppsformen är långsträckt och något tillplattad från sidorna, vilket är typiskt för släktet Maylandia.

Könsskillnaderna är mycket tydliga. Dominanta hanar, särskilt av den tanzaniska varianten, blir klargula med distinkta svarta kanter på stjärtfenan. Honorna har en mer diskret beige eller svagt gulaktig grundfärg, men delar hanens svarta stjärtfenskanter. Icke-dominanta hanar antar ofta honornas färgteckning för att smälta in i gruppen. Detta ”kamouflage” är en överlevnadsstrategi för att undvika aggression från dominanta hanar, då de inte uppfattas som ett hot eller en konkurrent om reviret.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Maylandia sp. ’daktari’ huvudsakligen planktonätare (planktivor) som söker sin föda i det öppna vattnet. Revirhävdande hanar är dock bundna till sina revir bland stenarna och livnär sig därför mer på ”aufwuchs” – algmattan med småorganismer som växer på stenar och klippor.

I akvarium är räkmix ett bra basfoder, men de flesta foder accepteras. Det är bäst att ge foder med en hög andel vegetabiliskt innehåll. Exempel på lämpliga foder är räkmix med tonvikt på ärtor eller torrfoder anpassat för herbivorer (växtätande fiskar). Detta kan ibland kompletteras med frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten lever i övergångszonen mellan klippor och sandbotten, oftast på ett djup mellan 3 och 6 meter. Här växlar fisken mellan att söka föda i det öppna vattnet och att ta skydd bland stenar. Dominanta hanar gräver ofta ut sanden under stora stenar för att skapa en tunnel som fungerar både som lekplats och skydd.

Akvarium

För att hålla denna art rekommenderas ett akvarium på minst 200 liter för att ge utrymme åt revirhävdande hanar. Inredningen bör bestå av rikligt med stenar som bildar grottor, skrevor och naturliga avgränsningar.

Bottenmaterialet bör vara fin sand, eftersom arten naturligt silar sand och gräver lekgropar. En relativt stark belysning är fördelaktig då den främjar algtillväxt på stenarna som fiskarna uppskattar att beta av.

Lek

Maylandia sp. ’daktari’ är en maternell munruvare där honan ensam tar hand om avkomman. Parningen föregås av att hanen, som blir intensivt färgad, lockar honan till sitt revir genom vibrerande rörelser. Leken sker ofta direkt på sandbotten eller mot en slät sten. Honan lägger äggen och plockar genast upp dem i munnen. Hanen visar sedan upp sin analfena med äggfläckar; när honan försöker plocka upp dessa ”falska ägg” släpper hanen sin mjölke och befruktar äggen inne i honans mun.

Kullen består vanligtvis av 15–30 ägg som honan ruvar i munnen under cirka 21 dagar. Under denna period äter honan ingenting. När ynglen släpps ut är de fullt utvecklade och kan genast äta nykläckt artemia eller finfördelat torrfoder. Vid ungefär 10–12 månaders ålder börjar unga hanar färga ut. För att maximera överlevnaden kan honan flyttas till ett separat akvarium efter drygt två veckors ruvning, där hon får släppa ut ynglen i lugn och ro. I huvudakvariet rekommenderas en haremstruktur med en hane och minst 3–4 honor för att sprida hanens intensiva uppvaktning.

Allmänt

Maylandia sp. ’daktari’ är en robust och tålig fisk om dess grundläggande behov tillgodoses, men den är likt många mbunas revirhävdande och ganska aggressiv. Den bör inte hållas med alltför ömtåliga arter som inte kan konkurrera om mat eller utrymme. Däremot fungerar den ofta bra tillsammans med andra mbunas med liknande storlek och temperament. Undvik arter med snarlik färgsättning för att minska aggressioner och risken för hybridisering.

Inom den egna arten kan aggressionen hanteras genom att hålla en grupp med tillräckligt många honor, samt genom att inreda akvariet så att icke-dominanta hanar kan hålla sig undan eller ”gömma sig” i sin honliknande färgsättning.

Ciklider.se