Maylandia lundoensis

Stauffer, Black & Konings, 2013

Maylandia lundoensis, hane vid Island.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Mbuna-gruppen

Max Storlek: 13 cm

Minsta akvarievolym: 200 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Nära hotad (NT)

Handelsnamn och synonymer

Maylandia lundoensis beskrevs ursprungligen som Metriaclima lundoense av Jay Richard Stauffer, Kristin Black och Adrianus Konings år 2013. Tidigare har flera provisoriska namn använts, som: Pseudotropheus ’Black Dorsal Tanzania’, Pseudotropheus sp. ’black dorsal shauri’, Metriaclima sp. ’black dorsal cobalt’, Metriaclima sp. ’black dorsal lundo’.

Vad namnet betyder

Maylandia hedrar den tyske iktyologen Hans Joachim Mayland (1928-2004). Artepitetet lundoensis refererar till den enda kända förekomsten vid Lundo Island.

Utbredning

Artens utbredning är starkt begränsad till klippkusterna runt Lundo och de närliggande områdena vid Malawisjöns östra kust i Tanzania. Typlokalen anges till Lundo Island.

Storlek och utseende

Maylandia lundoensis är en medelstor mbuna som blir upp till 13 cm i akvarium, medan honorna i regel är lite mindre. Kroppsformen är robust med hög rygg. Hos vuxna individer är de utseendemässiga könsskillnaderna tydliga: hanarna får en ljusblå eller blågrå grundfärg med 7-10 mörka vertikala band, ibland med inslag av gult på fenorna.

Honor och ungfiskar har en mer diskret framtoning med bruna eller grå nyanser. Detta är ett naturligt kamouflage som skyddar dem mot rovdjur i den steniga miljön. Färgintensiteten kan skilja sig åt mellan olika populationer.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Maylandia lundoensis specialiserad på att beta så kallad ”aufwuchs” – en näringsrik matta av alger och mikroorganismer som täcker klipporna. Detta innebär att de är anpassade för en fiberrik kost med lågt fettinnehåll.

I akvarium ges arten ett foder med en stor andel vegetabiliskt innehåll. Räkmix med en hög andel ärtor/spenat är ett lämpligt basfoder, likaså olika torrfoder som är anpassade för herbivora fiskar, gärna med spirulina.

Naturlig miljö

Arten lever vid klippkusterna i stora kolonier där branta stenformationer stupar ner i djupet. Den trivs bäst på relativt grunt vatten, från någon meter ner till drygt tjugo meters djup. Det är i denna ljusa zon som solens strålar når ner och skapar förutsättningar för den rika algmatta som är en förutsättning för artens överlevnad.

Akvarium

Ett akvarium för Maylandia lundoensis bör rymma minst 200 liter, men gärna mer. Inredningen bör bestå av mängder med stenar som staplas för att skapa grottor och naturliga gränser, gärna hela vägen upp till ytan. Detta bryter siktlinjerna och ger jagade individer en chans att komma undan, vilket sänker stressnivån i gruppen. Som bottenmaterial är sand eller fint grus att föredra eftersom fiskarna ständigt gräver och formar sin omgivning.

Lek

Arten är en maternell munruvare med en normal kullstorlek på mellan 15 och 35 yngel. Leken inleds med att hanen lockar honan till sitt revir, ofta en slät sten eller en grop i sanden, genom att visa upp sina färger och vibrera intensivt med kroppen. Honan lägger sina ägg och plockar blixtsnabbt upp dem i munnen. Genom att nafsa efter äggfläckarna hanens analfena får hon i sig mjölke som befruktar äggen inne i munnen. Honan ruvar sedan kullen i cirka tre veckor. Under denna tid äter hon ingenting.

När ynglen väl släpps ut är de fullt utvecklade miniatyrer av sina föräldrar och redo att klara sig själva. För att maximera överlevnaden kan honan flyttas till ett separat akvarium efter cirka två veckor för att där kunna släppa ut ynglen i en trygg miljö.

Allmänt

Maylandia lundoensis hålls bäst tillsammans med andra mbunas. Välj arter som skiljer sig så mycket som möjligt åt utseendemässigt, både för att minska aggressioner och för att undvika hybridisering. Arten kan vara aggressiv i samband med lek, annars förhållandevis lugn och fredlig.

Hanarna kan vara tuffa mot varandra, varför det är klokt att hålla dem i grupper där aggressionen kan spridas ut. En klassisk fördelning är att ha en hane tillsammans med tre eller fyra honor, så att ingen enskild hona blir alltför utsatt för hanens intensiva uppvaktning.

Ciklider.se