Julidochromis sp. 'bifrenatus'

Julidochromis sp. ’bifrenatus’, vid Namansi.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Tanganyikaciklider – Lamprologini-gruppen

Max Storlek: 13 cm

Minsta akvarievolym: 200 liter

Temperatur: 23 –

26 °C

pH: 7.7 –

9.2

Ej bedömd (NE)

Handelsnamn och synonymer

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ är ett provisoriskt namn som används i väntan på att arten ska beskrivas vetenskapligt. Den har tidigare kallats Chalinochromis sp. ’bifrenatus’.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Julidochromis härstammar från dess likhet med saltvattensfisken Juldini, sammansatt med ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis. Handelsnamnet ‘bifrenatus’ kommer från artens likhet i färgmönster med Tematochromis bifrenatus. ”Bifrenatus” är latin och betyder “två tyglar”, vilket syftar på de längsgående ränderna längs kroppen på dessa båda arterna.

Utbredning

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ förekommer längs den centrala delen av Tanzanias kust, från Katili i norr ner till Kasoje i söder. Den har observerats vid flera specifika platser längs denna kuststräcka, bland annat Cape Mpimbwe, Fulwe Rocks, Isonga och Kamanda Island.

Storlek och utseende

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ blir cirka 12–13 cm, och vissa populationer kan bli något större. Kroppen är långsmal och cylindrisk, en form som är anpassad för att smidigt kunna navigera genom trånga sprickor bland klipporna. Jämfört med den närbesläktade Chalinochromis brichardi är denna art märkbart slankare och mer utdragen.

Färgsättningen varierar mellan olika populationer. Individer från den norra delen av utbredningsområdet har ofta en gräddvit undersida och en ljusbeige rygg. De sydligare populationerna har en mörkare brun ton eller violett-brun, vilket påminner om färgen hos Julidochromis dickfeldi. Könsskillnaderna är generellt små, men hanarna är oftast något större än honorna. Intressant nog förekommer det, särskilt hos de sydliga populationerna, att honan är den större parten i förhållandet.

Foder

Artens naturliga födan består främst av små ryggradslösa djur och mindre snäckor. I akvarium bör den ges en varierad kost med proteinrikt foder som räkmix med en hög andel räkor/fisk, olika torrfoder anpassade för karnivorer (köttätande fiskar), samt olika frysfoder som artemia, cyclops och mysis.

Naturlig miljö

Arten lever i övergångszonen mellan klippor och sandbotten. Den är starkt bunden till områden med rikliga stenformationer som erbjuder skugga och skydd. Fisken återfinns oftast på måttliga djup, vanligtvis mellan 5 och 20 meter.

Akvarium

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ är mycket intolerant mot andra individer av samma art utanför det egna paret. För ett sällskapsakvarium rekommenderas en volym på minst 250-300 liter för att ge utrymme åt revir. Ett väletablerat par kan hållas i mindre akvarier, ner till cirka 150 liter, men det kräver att paret är stabilt.

Den säkraste metoden att få fram ett par är att köpa en grupp ungfiskar och låta dem para ut sig naturligt. När ett par har bildats måste övriga artfränder oftast flyttas, då de annars riskerar att bli ihjälslagna. Akvariet inreds rikligt med stenar för att bygga grottor och avgränsningar, och använd gärna fin sand som bottenmaterial.

Lek

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ är en parbildande substratruvare som leker i grottor och lever i strikt monogami. De lägger sina ägg i taket på grottor eller i trånga sprickor, och både hanen och honan hjälps åt att vakta reviret och avkomman. Ynglen uppvisar ett typiskt beteende där de håller sig tätt intill underlaget och smyger fram längs stenarna, ett beteende de behåller även när de växer sig större.

Allmänt

Julidochromis sp. ’bifrenatus’ har funnits i hobbyn sedan 1970-talet. Länge trodde man att det var en variant av Julidochromis brichardi, men senare studier har visat på tydliga skillnader. Julidochromis sp. ’bifrenatus’ förblir mindre, har en mer cylindrisk kroppsform och saknar den tydliga ryggstrimma i basen av ryggfenan som Julidochromis brichardi har. Diskussionen om huruvida detta är en egen art eller en variant pågår fortfarande.

I akvarium är den underhållande att observera. Den långsmala kroppen tillåter den att simma i alla vinklar – ofta upp och ner eller lodrätt längs klippväggarna – i ständig kontakt med underlaget. Den kan vara något skygg, särskilt i stora akvarier med mycket gömställen. När det gäller sällskap bör man undvika andra Julidochromis-arter för att förhindra hybridisering och minska aggressioner. Däremot fungerar den utmärkt tillsammans med Neolamprologus-arter som utnyttjar andra delar av akvariet.

Julidochromis sp. ’bifrenatus’, vid Kekese.