Genyochromis mento

Trewavas, 1935

Genyochromis mento, hane vid Likoma-ön.

Foto: Ad Konings

Snabbfakta

Grupp: Malawiciklider – Mbuna-gruppen

Max Storlek: 15 cm

Minsta akvarievolym: 350 liter

Temperatur: 23 –

27 °C

pH: 7.5 –

8.5

Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Genyochromis mento beskrevs vetenskapligt av Ethelwynn Trewavas år 1935. Det är den enda arten i släktet.

Vad namnet betyder

Släktnamnet Genyochromis är sammansatt av grekiskans “genys” (käke/haka), och ”chromis” som är vanligt i flera ciklidsläkten och kommer från det marina fisksläktet Chromis.. Artepitetet mento härstammar från latinets mentum (haka), vilket syftar på den extremt kraftiga och framträdande underkäken – ett verktyg perfekt anpassat för artens specialiserade födosökning.

Utbredning

Arten förekommer runt hela Malawisjön. Typexemplaren för artens vetenskapliga beskrivning samlades in vid Monkey Bay och Nkudzi Bay i den södra delen av sjön.

Storlek och utseende

Genyochromis mento är en robust byggd mbuna där hanarna blir cirka 13 cm i naturen och honorna något mindre, runt 11 centimeter. I akvarium kan de bli ytterligare något större. Det som omedelbart skiljer den från andra ciklider är det kraftiga underbettet.

Arten är en mästare på kamouflage som uppvisar en enorm färgvariation, så kallad polykromatism. För att kunna komma nära sina byten imiterar Genyochromis mento ofta utseendet hos andra ciklider som Pseudotropheus eller Labeotropheus som lever i samma område. Det finns varianter i allt från olivgrönt och grått till helgult och orange-fläckiga (OB-morfer). Denna ”varg i fårakläder”-strategi gör det svårt att könsbestämma ungdjur, då det inte finns några säkra yttre könsskillnader förutom storleken hos vuxna individer.

Foder

I sin naturliga livsmiljö är Genyochromis mento en så kallad lepidofag – en fjällätare. Den lurpassar och attackerar eller simmar aktivt i kapp andra fiskar för att snabbt bita av en bit av stjärtfenan eller några fjäll från kroppssidan. Det kraftiga underbettet fungerar som ett stämjärn för att skrapa loss fjällen.

I akvarium accepteras de flesta fodertyper och bör ges en proteinrik kost bestående av räkmix, torrfoder samt frysfoder som artemia och mysis. Man bör dock vara medveten om att även en proppmätt Genyochromis mento ofta har kvar sin instinkt att nafsa på fenorna hos sina medinvånare.

Naturlig miljö

Arten hittas i nästan alla biotoper där det finns andra fiskar att parasitera på, från grunda steniga kuster till djupare övergångszoner, men den undviker det öppna frivattnet långt från land.

Akvarium

På grund av sitt parasitiska beteende är detta en art som kräver planering. Ett akvarium på minst 350 liter är nödvändigt, men större volymer är starkt rekommenderade om den ska hållas med andra arter. Inredningen måste erbjuda rikligt med stenrösen, grottor och visuella barriärer. Detta för att ge de övriga fiskarna en chans att komma undan och söka skydd från de ständiga attackerna. Bottenmaterialet bör bestå av fint grus eller sand.

Lek

Det är en maternell munruvare. Leken är okomplicerad och sker oftast direkt på botten eller på en flat sten. Hanen lockar honan genom att vibrera med kroppen, varpå honan lägger äggen och omedelbart plockar upp dem i munnen för befruktning. Honan ruvar sedan äggen i cirka tre veckor utan att äta. När ynglen väl släpps ut är de färdigutvecklade och lämnas att klara sig själva bland stenar. Kullarna är oftast av normalstorlek för gruppen.

Allmänt

Artens specialisering på att äta fenor och fjäll från andra fiskar gör den olämplig för de flesta vanliga sällskapsakvarier, där den snabbt kan bli en plåga som trasar sönder fenorna på sina medinvånare. Den bör helst hållas i ett artakvarium, eller tillsammans med mycket robusta och tuffa mbunas i ett stort akvarium.

Ciklider.se