Aphyosemion herzogi

Radda, 1975
Aphyosemion herzogi
Foto: Kjell Fohrman

Snabbfakta

Grupp: Icke cikliderKillis
Max Storlek: 6 cm
Minsta akvarievolym: 25 liter
Temperatur: 18 –
24 °C
pH: 6.0 –
7.5
Livskraftig (LC)

Handelsnamn och synonymer

Aphyosemion herzogi beskrevs vetenskapligt av A. C. Radda år 1975. Ett synonymt namn är Aphyosemion bochtleri. Inom akvariehobbyn kallas den ibland ”herzog’s killi”.

Vad namnet betyder

Aphyosemion är sammansatt av grekiskans ”aphye” (sardin) och ”semeion” (signal). Artepitetet Herzogi hedrar Wolfgang Herzog, medlem av Deutsche Killifisch Gemeinschaft (Tyska Killisällskapet) som bistod med typmaterialet för den vetenskapliga beskrivningen.

Utbredning

Typelokalen ligger 3 km norr om Zoumoukou i norra Gabon. Arten finns i norra Gabon, södra Kamerun och östra Ekvatorialguinea, i flodsystemen kring Ivindo, Okano, Ntem och Benito. Den lever i inlandets skogar på 300–600 meters höjd, inklusive Monts de Cristal-bergen.

Storlek och utseende

Aphyosemion herzogi är en relativt liten killifisk med starka färger. Hanarna blir upp till omkring 4–5 cm, medan honorna vanligtvis inte blir mer än cirka 3–4 cm. Hanarna har en blågrön grundton som är täckt med orangeröda fläckar över både kropp och fenor. Ryggfenan och analfenan är ofta förlängda och spetsiga. Honorna är i jämförelse mycket mer diskret tecknade i anspråkslösa bruna och silvergrå nyanser, med avrundade och genomskinliga fenor. Denna markanta skillnad gör könen mycket lätta att särskilja.

Foder

I naturen lever Aphyosemion herzogi huvudsakligen av små ryggradslösa djur som insektslarver och musselkräftor, vilka de tar vid ytan eller nära bottnen i strömmande bäckar. I akvarium rekommenderas därför en varierad kost baserad på levande eller fryst foder som vattenloppor (daphnia), musselkräftor (moina) och nykläckt artemia, kompletterat med torrfoder. För att uppnå och behålla starka färger och optimal hälsa bör huvuddelen av kosten bestå av högvärdigt, proteinrikt foder.

Naturlig miljö

Den naturliga livsmiljön utgörs av klara, strömmande bäckar i regnskogsområden på inlandslätten. Vattentemperaturen ligger vanligtvis mellan 15 °C och 20 °C och vattnet är mjukt till måttligt hårt. pH-värdet är ofta lågt, omkring 5,0–6,5, med svagt sura förhållanden. Bottensubstratet består av sand, löv och vedrester, vilket skapar gott om gömställen. Strömmen är ofta måttlig, med skyddade lugnvattensfickor bland vegetation.

Akvarium

Ett lämpligt akvarium för denna art har en minsta volym på 40–60 liter för ett par, men bör vara större vid grupphållning. Inreda med ett mjukt sandsubstrat, rötter och täta växtarrangemang av arter som Taxiphyllum och Vallisneria för att skapa skydd. Flytande växter är fördelaktiga för att dämpa ljuset. Filtreringen bör ge en svag till måttlig vattenrörelse. Vattnet ska vara mjukt och syresatt, med en temperatur på 18–22 °C och ett pH-värde mellan 5,5 och 6,8. Eftersom arten är benägen att hoppa är det viktigt med ett tätslutande täckglas.

Lek

Aphyosemion herzogi är en substratruvare som inte är årstidsbunden och har en relativt kort ruvningstid. Hanarna bildar revir bland vattenväxterna, där honan fäster äggen ett och ett på löv eller växtskott. Kullarna är små, vanligtvis med 20–30 ägg per lek. Eftersom föräldrarna inte vårdar äggen, är det lämpligt att överföra dem till ett separat akvarium med torv eller kokosfiber som substrat. Efter tre till fyra veckor kläcks ynglen, som först lever av gulesäcken innan de är redo för fint levande foder.

Allmänt

Aphyosemion herzogi är en fredlig akvariefisk som trivs bäst i ett lugnt akvarium. Den kan leva tillsammans med andra arter, men hanarna kan vara lite revirhävdande mot varandra. Därför rekommenderas det att hålla dem i par eller små grupper med fler honor än hanar. Bra sällskapsarter är andra liknande killifiskar som trivs i samma miljö, såsom Aphyosemion bitaeniatum och Aphyosemion gardneri. Alla dessa arter uppskattar ett stilla, tätt planterat akvarium med mjukt och lätt surt vatten. Ur ett evolutionärt perspektiv är arten särskilt intressant – den anses stå nära en ursprunglig gren i sitt släktskap, vilket innebär att den har en gammal och unik genetisk historia.