Ciklider.se


Ciklider
Aulonocara koningsi
Cyphotilapia frontosa
Den stora blå
Fossorochromis rostratus
Grann som en palettciklid

Guide till viktoriaciklider
Hur du får ut snäckskalslekare ur snäckskalen
Hur jag får mina Tropheus att leka
Import av Tropheus
Mysteriet med juvelernas juvel

Nimbochromis - första mötet med rovmalawi
Nimbochromis linni
Nimbochromis venustus
Odjur och godbitar - Lamprologus congoensis
Odlingserfarenheter av Xenotilapia papilio

Skitciklid - eller Afrikas röda guld?
Tre är en för mycket - Tropheus brichardi
Tropheops sp. "chilumba"
Varför är malawiyngel gula?


Andra fiskar
Brycinus longipinnis


Teknik och inredning
Akvarieprojekt 310 liter - AquaTerra
AquaTerra Canyon Rock
Back to Nature moduler
Back to Nature Rocky
Back to Nature Slimline

Bekväma vattenbyten
Borra för enkel ytavrinning
Digital termometer
DIY moduler
Filterkammare

Fötter till akvarieställning
Inredningstips
Storm i ett vattenglas
Ställningsbygge


Foder
"Aufwuchs"-utfodraren
Tillverka din egen räkmix


Besök och resor
Akvariet vid Malmö museer
Besök hos en Tropheus-odlare

Ciklidstämman 2007
Ciklidstämman 2008
Ciklidstämman 2009

En tysklandsresa 2006
Gigantiska rovfiskar och snygga zebror

Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 1
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 2
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 3
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 4
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 5


Foto
Ciklidfotografering
Fotoskola del 1 - Exponering
Fotoskola del 2 - Bländare och slutartid
Fotoskola del 3 - Brännvidd och perspektiv
Fototävlingen 2007
Fototävlingen 2008


Vetenskapligt
Artbildning hos Tanganyikasjöns ciklider
Världens mest framgångsrika ryggradsdjur


Övrigt
Skräckblandad förtjusning
Varför är du akvarist?


Recensioner - Böcker
A Guide To The Fishes of Lake Malaŵi National Park
A Guide To The Tanzanian Cichlids of Lake Malawi
Aqualex-catalog Malawisjöns ciklider
Back to nature - Malawi
Back to nature - Malawi 2:a utg.

Back to nature - Tanganyika
Back to nature - Tanganyika 2:a utg.
Biotopakvariet
The Cichlid fishes of Western Africa
Cichlids Yearbook vol. 1

Cikildårsboken vol. 2
Cikildårsboken vol. 3
Cikildårsboken vol. 4
Ciklider från hela världen
Ciklider från Tanganyikasjön

Drömciklider
The endemic cichlids from Madagascar
Lake Malawi Cichlids from Tanzania
Malawiciklider i sin naturliga miljö 3:e utgåvan
Mot Afrikas hjärta

Nyasa-cichlider
Tanganyika Africa´s Inland Sea
Tanganyika cichlids in their natural habitat
Tanganyikaciklidernas hemligheter
Tanganyikasjöns snäckskalslekande ciklider


Recensioner - CD-skivor


Inga än


Sotera artiklar
Sortera efter författare

 

 

 

Varför är malawiyngel gula?
Av: Jonas Vannar

- "There is a lot of things about Lake Malawi that doesn´t seem to make any sense".
Ja så här svarade Ad Konings på ciklidstämman 2001 i Göteborg, när jag frågade honom om något jag funderat på en längre tid.

Vad är det då som bekymrat mitt sinne? Jo, dom flesta djur har en livshistoria som ser ut som så att det föds många djur men dödligheten hos dom unga individerna är också stor, detta gäller i synnerhet fiskar. Naturligtvis vill även fiskarna minimera sina yngelförluster och därför har i stort sett alla fiskyngel en kamouflerande teckning.

Varför lysande färger?
Men hur kan det då komma sig att ett flertal arter från Malawisjön har yngel som har en lysande gul eller orange teckning. Är det ett nödvändigt ont eftersom dom vuxna honorna (honor och yngel har ofta samma färg) har klara och iögonfallande färger? Men varför är detta då inte vanligare, det finns ju gott om färggranna fiskar.
Vid kontakt med Alf Stalsberg berättar han att han aldrig sett några yngel från någon syd- och centralamerikansk art som inte varit camouflagefärgade. Den gula cikliden, Neolamprologus leleupi från Tanganyikasjön är nog det närmaste vi kommer gula yngel, dom får dom vuxna fiskarnas iögonfallande färg redan när dom är relativt små.

Metriaclima sp. "msobo", Magunga
Foto © Christian Alfredssson
Varför har ett flertal arter från Malawisjön yngel med en lysande gul eller orange teckning? Här är det yngel av Metriaclima sp. "msobo", Magunga.

Uppätna
Första gången jag på allvar började fundera över detta var när jag höll en ruvande Pseudotropheus demasoni-hona tillsammans med en kull Metriaclima estherae-yngel. Detta visade sig vara lite obetänkt för vad hände när demasoni-honan spottade och fick se att akvariet var fullt med små läckerbitar som minsann inte var hennes egna?
Det slutade med att hon hade ätit upp alla honyngel utom ett. För de som inte är bekant med den här arten kan jag berätta att hon-ynglen redan när dom kommer fram ur honans mun har en klart gulorange färg. Medan inget av dom bruna hanynglen hade strukit med.

Orsak?
Vad berodde detta på? Att honynglena var lättare att upptäcka är troligt då det formligen lyser om dom, eller var det så att honan lät dom bruna passera som sina egna yngel, även om dom inte är så lika, demasoni-ynglena är snarare mörkblå-gråvit randiga när dom är riktigt små. Ytterligare en anledning till eftertanke fick jag när jag sedan studerade könsfördelningen hos halvvuxna M. estherae individer i mitt stora akvarium där yngel från dom senaste kullarna fått gå kvar med föräldrarna.
Där fanns nu dubbelt så många han- som honyngel, och detta trots att det ju föds lika många av båda könen, eller enligt min erfarenhet till och med något fler honor än hanar, även om jag naturligtvis är medveten om att dessa enstaka observationer mycket väl kan vara resultatet av ren slump.

Metriaclima estherae (rödzebra)
Foto © Michael Persson
De praktfullt röda Metriaclima estherae (rödzebra)-honorna syns på långt håll.

Polymorfism
Nästa källa till vakna nätter är fenomenet med polymorfism som är så vanligt hos många mbuna-arter från Malawisjön. De flesta är väl relativt överens om att detta har utvecklats som ett predatorskydd, och visst alla som sett ett fläckigt yngel håller med om att visst är dom väl kamouflerade. Men varför är dom då inte vanligare?
Om vi tittar närmare på den röda zebrans hemvist Minos Reef, Mozambique så finns där gott om de vackra röda honorna, men även OB-fläckiga honor. Dessa är inte bara prickiga dom är även mycket mörkare i färgen och detta speciellt när dom är små då dessa honor är väldigt bra kamouflerade.

Om det hade varit så att dom röda honorna är lättare för predatorerna att fånga än dom fläckiga borde dessa ha en högre mortalitet, och följaktligen skulle fläckiga honor gynnas. Detta borde på sikt leda till att dom fläckiga honorna kommer att dominera populationen. Så är nu inte fallet, det är istället det omvända de röda honorna är klart vanligare än de fläckiga.

Metriaclima estherae (rödzebra)
Foto © Michael Persson
Varför är de OB-färgade rödzebrahonorna så ovanliga i Malawisjön? De är ju mycket bättre kamouflerade.

Fläckig, en nackdel?
Kan det kanske finnas nackdelar med att vara fläckig och detta överväger fördelarna? Men, det finns flera ställen i Malawisjön där dom fläckiga honorna faktiskt är dominerande. Ett av dessa ställen är Mbenji Island (en ö som ligger väldigt långt ut i sjön) och här finns en representant ur zebra-gruppen, Metriaclima mbenjii. Här finns det gott om fläckiga honor, det finns även normalfärgade gråbruna honor men dessa är sällsynta. Här finns även ovanligt gott om fläckiga hanar (Marmalade Cats).
Teorierna om varför fläckiga zebror är så vanliga här är många, men en trolig teori bygger på det faktum att det saknas liknande fiskar, och att det inte spelar nån större roll om man ser lite annorlunda ut, man får till det ändå!

Men för att röra till det ännu mer, hos polygama munruvare, är det honorna som känner igen och godkänner den hane som de skall fortplanta sig med, hur detta egentligen sker är ännu oklart med det sker troligen genom en mängd olika signaler (siluett, färger, beteende).
Då borde väl inte honornas utseende spela någon roll, eller?

Inte vettigt i Malawisjön
Denna artikel har knappast bringat någon klarhet i frågan, snarare tvärt om. Och det är nog så att detta är en av de olösta gåtor som omger malawicikliderna och deras värld. För visst är det ett spännande och mycket komplext ekosystem som våra fiskar kommer från där nere i Afrika, och även om antalet nya arter som upptäcks minskar för varje år i och med att sjön blir mer och mer utforskad så finns det ännu så otroligt mycket kvar om Malawi- och Tanganyikasjön som vi inte har den blekaste aning om.
Troligen var det denna insikt som fick Ad Konings att kort konstatera, - "Det är mycket i malawisjön som inte verkar vettigt".

Diskutera artikeln


Copyright © Michael Persson 1997-2015. All rights reserved.