Ciklider.se


Ciklider
Aulonocara koningsi
Cyphotilapia frontosa
Den stora blå
Fossorochromis rostratus
Grann som en palettciklid

Guide till viktoriaciklider
Hur du får ut snäckskalslekare ur snäckskalen
Hur jag får mina Tropheus att leka
Import av Tropheus
Mysteriet med juvelernas juvel

Nimbochromis - första mötet med rovmalawi
Nimbochromis linni
Nimbochromis venustus
Odjur och godbitar - Lamprologus congoensis
Odlingserfarenheter av Xenotilapia papilio

Skitciklid - eller Afrikas röda guld?
Tre är en för mycket - Tropheus brichardi
Tropheops sp. "chilumba"
Varför är malawiyngel gula?


Andra fiskar
Brycinus longipinnis


Teknik och inredning
Akvarieprojekt 310 liter - AquaTerra
AquaTerra Canyon Rock
Back to Nature moduler
Back to Nature Rocky
Back to Nature Slimline

Bekväma vattenbyten
Borra för enkel ytavrinning
Digital termometer
DIY moduler
Filterkammare

Fötter till akvarieställning
Inredningstips
Storm i ett vattenglas
Ställningsbygge


Foder
"Aufwuchs"-utfodraren
Tillverka din egen räkmix


Besök och resor
Akvariet vid Malmö museer
Besök hos en Tropheus-odlare

Ciklidstämman 2007
Ciklidstämman 2008
Ciklidstämman 2009

En tysklandsresa 2006
Gigantiska rovfiskar och snygga zebror

Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 1
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 2
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 3
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 4
Ndifuni kupita ku Malaŵi - del 5


Foto
Ciklidfotografering
Fotoskola del 1 - Exponering
Fotoskola del 2 - Bländare och slutartid
Fotoskola del 3 - Brännvidd och perspektiv
Fototävlingen 2007
Fototävlingen 2008


Vetenskapligt
Artbildning hos Tanganyikasjöns ciklider
Världens mest framgångsrika ryggradsdjur


Övrigt
Skräckblandad förtjusning
Varför är du akvarist?


Recensioner - Böcker
A Guide To The Fishes of Lake Malaŵi National Park
A Guide To The Tanzanian Cichlids of Lake Malawi
Aqualex-catalog Malawisjöns ciklider
Back to nature - Malawi
Back to nature - Malawi 2:a utg.

Back to nature - Tanganyika
Back to nature - Tanganyika 2:a utg.
Biotopakvariet
The Cichlid fishes of Western Africa
Cichlids Yearbook vol. 1

Cikildårsboken vol. 2
Cikildårsboken vol. 3
Cikildårsboken vol. 4
Ciklider från hela världen
Ciklider från Tanganyikasjön

Drömciklider
The endemic cichlids from Madagascar
Lake Malawi Cichlids from Tanzania
Malawiciklider i sin naturliga miljö 3:e utgåvan
Mot Afrikas hjärta

Nyasa-cichlider
Tanganyika Africa´s Inland Sea
Tanganyika cichlids in their natural habitat
Tanganyikaciklidernas hemligheter
Tanganyikasjöns snäckskalslekande ciklider


Recensioner - CD-skivor


Inga än


Sotera artiklar
Sortera efter författare

 

 

 

Ciklidfotografering
Av: Fredrik Hagblom

Det blir en del reaktioner från omgivningen när man plötsligt börjar spendera sin tid med att stirra genom en kamera in i en glasburk. Mina fotografvänner skrattar åt mig, mina barn tjatar på mig och min sambo skakar på huvudet och suckar djupt. Det verkar som om de har haft lättare att förstå mina tidigare fotoprojekt på något vis.
- Visst fiskarna är snygga men hur spännande kan det bli att kolla på fiskbilder? Får jag höra.

Det är faktiskt otroligt spännande med fiskbilder och ännu mer spännande att fotografera fiskar, särskilt sina egna. Jag har alltid fascinerats av den interaktion som faktiskt äger rum mellan våra ciklider och resten av lägenhetsinvånarna. Flertalet av våra fiskar har faktiskt individuella relationer till de olika individerna i vår familj. Min sambo är ointressant, min son är livsfarlig, jag kommer med maten och min dotter är harmlös. Jag ska försöka fånga det på bild någon gång när hon står och trycker näsan mot rutan och bankar med sina små knubbiga händer och en hel grupp förvånade Tropheus samlas framför hennes näsa för att betrakta hennes grimaser. Om jag skulle göra något sådant så hade garanterat hela gruppen tryckt sig mot bakrutan.

Ciklider som poserar
För att återgå till fotografering så är det helt klart spännande att fotografera ciklider som man känner. Det kan ofta kännas som att de verkligen poserar för en, spänner upp sig och visar sig från än den ena än den andra sidan tills man fått de bilder man vill ha. När man besöker andra är det dock vanligare att de är skygga inför det närgångna och annorlunda beteende som det innebär med en människa, som med ett hotfullt svart föremål följer deras rörelser.
Svårast tycker jag att det brukar vara hos odlare som ofta låter sina avelsdjur vara ifred så mycket som möjligt. Dessa är då extra ovana vid att ha folk intill karet och är i regel totalt omöjliga att få någon vettig bild på. Detta blir såklart extra frustrerande att just dessa djur av förklarliga skäl är de allra vackraste man kan tänka sig. Hållningen och färgerna kommer verkligen fram när ensamma hanar får gå i ett helt harem med romstinna honor och det blir ju inte sämre av att hanarna i sådana kar oftast är särskilt utvalda just för att det är något extra med dem.
I butiker är det annorlunda. Där är det vanligare med orädda exemplar, men det är ofta trångt och i de flesta fall kommer fiskarna inte ens nära de färger som de har under bättre förhållanden.

Lamprologus stapersi
Foto © Fredrik Hagblom
Man kan få vänta länge om man vill fånga när fisken spänner ut fenorna och visar sig på rätt sätt. Speciellt svårt är det att fota små fiskar som Lamprologus stapersi.

Kameror kan inte fotografera
En viktig sak som jag har lärt mig av min farfar och min far (båda fotografer sedan barnsben) är att det inte är kameror som tar bilder, det är fotografer. Det där är nog ganska bra att ha i åtanke särskilt idag då tekniken faktiskt klarar av mer än hälften av det som var min farfars egentliga hantverk.
Det är bra med tekniska framsteg för då måste desto mer tid ägnas åt det väsentliga, nämligen själva bilden. De tekniska rekommendationer som följer är vad jag har kommit fram till och då ska man tänka på att jag har gått den traditionella vägen. Jag har alltså inte ens provat att använda digitalkamera, autofokus, inbyggd blixt eller någon typ av automatik eftersom jag inte begriper mig på det och aldrig har använt det till min vardagliga yrkesfotografering. Detta betyder inte att det skulle vara dåligt eller fel att använda sådana funktioner, men jag hoppas att en del av det som jag berättar här kan vara till hjälp även för den som vill använda automatiskare/modernare utrustning.

Dimidiochromis compressiceps
Foto © Fredrik Hagblom
Precis som i människoporträtt kan cikliders blick vara nästan obehagligt intensiv. Denna Dimidiochromis compressiceps blir nästan mänsklig.

Ljus viktigt
Foto handlar till stor del om ljus. Varifrån ljuset kommer har stor betydelse på hur man upplever en ciklids kroppsformer, färger, fenor och ögon. Om man endast använder sig av en blixt som sitter på själva kameran så får man vanligen en stor reflex i glaset. Om man riktar kameran rakt fram hamnar den dessutom mitt i bilden. Om blixten på kameran sitter högt, eller om man riktar optiken snett så kan man ibland undkomma reflexer men fiskens form blir platt och ointressant.
Det "rätta" sättet att placera ljuset vid fiskfotografering är ovanifrån. Detta gör att ljuset blir starkast på fiskens rygg och bildar en skugga under fiskens buk och vi uppfattar den spolformade kroppen så som vi är vana vid att se den. Nu gillar jag att tänja på gränserna och vill tillägga att anledningen till att ljus ovanifrån är det ”rätta” ljuset beror enbart på att det är så vi är vana vid att se fiskar. I sjön/havet kommer allt ljus uppifrån och i akvarier lika så. Det är helt klart att rekommendera att placera ljus uppifrån till en början, men alla vi som såg BBC produktionen ”Den Blå Planeten” kan nog intyga att beroende på kamerans läge, kan ljuset komma precis var som helst ifrån och det är först då vi får riktiga upplevelser av fotografi. Men vi kanske inte ska börja med kubismen innan vi har klarat av klassisk porträttmålning (fast om ni vill göra det så gör det)?

Lampor eller blixtar?
Först av allt så kanske vi ska tala om fast ljus, dvs. lampor. Jag anser att man bör använda en så långsam film som möjligt vid all sorts makrofotografering, eftersom det är detaljer som gör bilderna intressanta. 100 asa eller dess digitala motsvarighet är för mig den snabbaste film som kan användas. Eftersom det krävs minst en 125:e dels sekund för att frysa en fisk i rörelse gör detta att de allra flesta lampor är alldeles för svaga, inte minst de som sitter i en normal ljusramp för akvariebruk.
Med detta påstår jag inte att det aldrig tagits bra ciklidbilder med fast ljus. Det är lite som mygglarver till Tropheus, det går kanske ibland men slutar ofta i en katastrof. Om man skulle vara ägare av väldigt starka lampor så bör man också betänka att den intensifiering av ljus som dessa skapar kraftigt oroar fisken. Inte så mycket för att de ogillar ljuset som för att de får en väldigt hotfull bild av omgivningen kring akvariet. Två stora nya solar med kraftiga stativ och massor av nya saker och former i rummet. Det tar ganska lång tid för dem att vänja sig vid detta, jag har verkligen försökt.
En av anledningarna till att jag har försökt är att fördelen med lampor är att du ser hur ljuset faller när du tittar i kameran. Med blixtar ser du inte hur det ser ut förrän du tittar på resultatet. Det kan alltså ta ett antal gånger innan du kommit fram till vad du tycker är rätt belysning.
Denna lilla fördel med lampor ska då vägas mot ett stort antal fördelar med blixtar. Den allra största fördelen med dem är att fiskarna inte märker av dem överhuvud taget. Blixtröret tänds och släcks innan fiskögat hunnit reagera. Vid några enstaka fall har jag lagt märke till reaktioner från fiskarna och jag tror att det varit då jag seriekopplat flera blixtar, vilket resulterar i att det blir en fördröjning och brinntiden alltså förlängs.

Diskus fotograferad i motljus
Foto © Fredrik Hagblom
Att experimentera med blixtarnas placering är ger ofta nya dimensioner till bilderna. Här kommer ljuset snett från höger. Motljus kan göra ljusa fiskar, som denna diskus, nästan transparenta.

Flera blixtar
För att kunna fotografera fiskar på mitt vis behöver man först och främst en kamera, helst en systemkamera, med ett uttag för extern blixt. Detta har alla systemkameror och även en hel del kompakta.
Sedan behöver man blixtar, gärna tre stycken. Det går alldeles utmärkt att köpa billiga slitna gamla blixtar på loppis eller annons, det enda som är viktigt är att de går att koppla med sladd och att de blixtrar när de får signal från kameran. Om man hittar blixtar som endast har en kontakt i form av en liten skena som man placerar uppe på sökaren så är det värre, men det vanligaste är att de har båda. Att eventuella reglage är trasiga spelar ingen roll, blixtarnas styrka kan man reglera genom avstånd. Sedan kopplar man en av blixtarna med en sladd till sin kamera och införskaffar en liten sensor att koppla till vardera kontakten på de två andra vilken får dem att utlösas då de känner av en annan blixt i närheten. Man förvandlar alltså dessa gamla blixtar till &uot;slavblixtar".
Sladden kostar under hundralappen och sensorerna ca. 150 kronor styck. Udda blixtar av olika sort ser jag ofta på loppis för ca 100 kronor. Ett alternativ till detta är givetvis att köpa små nya slavblixtar med inbyggd sensor. Dessa kostar mellan 350-600 kronor styck.

Slavblixtar placerade på akvariets täckglas
Foto © Fredrik Hagblom
Här ser man tydligt hur mina slavblixtar placerade på täckglasen belyser fiskarna.

Exponeringen
Exponeringen då? Om man använder negativ färgfilm på 100 asa, vilket jag rekommenderar, så blir det med ovan nämnda utrustning inte så jättebra skärpdjup, men det räcker tycker jag. Jag tycker inte att ett så djupt skärpdjup som möjligt är det man ständigt måste eftersträva.
Tänk på att alltid försöka lägga skärpan i fiskens öga så kan resten få bli som det blir. Enligt mig så kan man faktiskt höja intensiteten i ett fiskporträtt genom att låta kroppens förlängning ligga utanför skärpan.
Det är givetvis bra ifall man har tillgång till en blixtmätare så att man kan mäta blixtarnas exakta styrka men det är inte nödvändigt. Sätt ratten för exponeringstid på "blixtsynk". Det kan vara ett X eller en tid som är rödfärgad och använd bländare 4.0 med 50 mm optik så blir det bra. Om du ska använda en annan hastighet på filmen eller längre/kortare brännvidd så får du antingen mäta med blixtmätare eller prova dig fram.
Om du har blixtarna en bit ovanför ytan och de inte är av starkare typ så gå ner till bländare 2.8. Negativ färgfilm är ganska tolerant så lite under eller överexponering går att justera vid scanning eller kopiering.

Nimbochromis livingstonii
Foto © Fredrik Hagblom
Ett kort skärpedjup, som på denna Nimbochromis livingstonii, behöver inte alltid vara en nackdel så länge ögat är skarpt.

Vilken kamera?
Vad kameran beträffar så rekommenderar jag att man arbetar med manuell fokusering. Autofocus är långsamt och när man fotograferar små detaljer så händer det lätt att just när fisken är som finast och alla fenstrålarna i ryggfenan är resta så fokuserar din kamera på ett blad strax bredvid.
Autofocuset har också en förmåga att bli förvirrat av den egendomliga djupbilden som uppstår genom vattnets brytning och de flesta autofocus som jag har provat fungerar betydligt sämre när man jobbar nära inpå ett objekt. Det är inte heller så att man alltid vill fokusera på något som befinner sig i mitten av sökaren och när hela sökaren upptas av ett objekt som är ca fyra centimeter så gäller det att vara exakt. Kör manuellt för man ska inte hålla på så mycket med skärpan i alla fall, jag kommer till det senare.

Bra närgräns på objektiv
Det är viktigt att ha ett objektiv som har en bra närgräns, dvs. att det går att ställa skärpan på ett objekt som befinner sig cirka 15 cm framför linsen. Det är inte lämpligt att använda vidvinkeloptik, som vidvinkel räknas allt som är kortare än 50 cm.
Att optiken har kort närgräns kallas macro-funktion och det finns både rena macroobjektiv och olika zoomobjektiv med macrofunktion. Det är vanligt att det står macro på objektivet men det går förstås bra att titta genom sökaren för att se hur nära du kan ställa skärpan. Jag arbetar med 50 mm macro och det har fungerat bra för mig.
50 mm optik brukar man kalla "normal&qout; då det i stort sett återskapar de former som man ser med blotta ögat. Kortare är vidvinkel men detta förvränger proportionerna så att det som är långt borta blir mindre och det som är nära blir större. Längre objektiv kallar man "tele" och dessa pressar samman bilden och kan få fiskarna att verka både korta och tjocka.

Biotodoma wavrini
Foto © Fredrik Hagblom
Biotodoma wavrini.

Att ställa in skärpan
Om man har flera slavblixtar så kan man placera dem direkt på akvariets täckglas. Om täckglasen är fulla av kalkavlagringar så måste de rengöras annars mister du ibland flera bländarsteg.
Placera den blixt som är kopplad med sladd till kameran bredvid dig på ett avstånd av ca 50 cm. Rikta den snett i förhållande till glaset och så att den pekar in mot mitten på akvariet. Du ska inte jaga runt med kameran efter fiskarna utan bestämma dig var bilden ska tas. På den punkten ska du vänta tills lämpligt objekt simmar förbi.
Det går givetvis att gör små vridrörelser men om du håller dig stilla så kommer fisken, om du bara har tillräckligt med tålamod, att till slut nyfiket närma sig dig. Det är därför viktigt att sitta bekvämt och att vara beredd på att sitta länge.
Jag sitter alltid med kameran beredd och tittar över sökaren bekvämt med båda ögonen. När en fisk närmar sig så kan jag då bara sänka hakan en aning och titta in i sökaren utan att fisken skräms av mina rörelser.
Det hjälper sällan att skruva på skärpan i någon större utsträckning. Lägg skärpan en bit in bakom glaset på en plats där du tror att fisken kommer att befinna sig och gör sedan istället små vaggande rörelser mot och bort från glaset för att fånga skärpan. Det är ju som bekant vanligt att ciklider rör sig mellan bestämda punkter eller håller sig i sitt revir.
Om man ska fotografera ett akvarium som man inte känner till så är det därför bra att på avstånd iaktta fiskarna en stund innan man börjar placera ut sin utrustning. När du sedan ställt i ordning allt och suttit lugnt framför akvariet, brukar allt återgå till det normala.

Tropheus moorii
Foto © Fredrik Hagblom
När man fotograferar sina egna fiskar får man ofta riktig kontakt. Bland mina egnaTropheus moorii, Kala är jag praktiskt taget accepterad som en i gruppen.
Tropheus är annars en svår fisk att fånga på bild.

Svaga blixtar
Om man har lite styrka i blixtarna, kan det vara lämpligt att höja upp dem lite över akvariet. Man kan då helt avlägsna täckglasen och få lite mer spridning på ljuset. Om man ska jobba med endast en slavblixt så är detta nödvändigt eftersom man annars bara belyser en liten del av akvariet.
Med lite tejp och ett kvastskaft kan man placera blixtar nästan var som helst i luften. Det kan även bli väldigt spännande ljus om man placerar en av slavblixtarna från sidan intill glaset. När man experimenterar med blixtarnas riktning så är det viktigt att du ser till att aldrig rikta dem så att ljuset faller på dig själv. Detta resulterar nämligen i att du själv syns i glaset.

Från kameran till publicering
Det är ofta billigt att få sina negativ på CD direkt när man lämnar dem till framkallning och upplösningen brukar räcka bra till publicering i t.ex. Ciklidbladet och givetvis för webben. Att fotografera ciklider är ett mycket bra sätt att lära sig deras beteende och jag hoppas att dessa rader har inspirerat någon av er att gå ett steg längre i sitt ciklidfotograferande. Fina kameror är alltid bra att ha men kom ihåg att de allra viktigaste egenskaperna hos en bra ciklidfotograf är ciklidintresse och tålamod.

Diskutera artikeln


Copyright © Michael Persson 1997-2015. All rights reserved.